I våras, efter 15 säsonger i Nordamerika, landade familjen Näslund på hemmaplan för att stanna.
Det har varit en stor omställning på många sätt, men det känns ändå rätt. Ö-vik är hemma för mig och har fortsatt att vara det under tiden i NHL, även om vi hade många fina år i Vancouver.
I Sverige slipper han pendlingsavstånd på hundratals mil varje vecka en varmt välkommen förändring. Under åren i NHL var de långa bortaturnéerna, med matcher kors och tvärs över kontinenten, en del av vardagen.
I höst har jag kunnat ägna mycket mer tid åt barnen. Jag har följt med Alex på hockeyträningen och också varit med tjejerna på olika aktiviteter. Nu tycker barnen att det känns konstigt om jag inte sover hemma. Så de har vant sig snabbt
(skratt).
Familjens inställning var också avgörande när tankarna på en comeback i Modotröjan började gro.
Jag hade givetvis ett snack med dem innan jag tog något beslut. Både barnen och Lotta tyckte att jag skulle göra det jag kände för. De viktiga för barnen var att jag inte skulle vara borta lika mycket som förr.
Att Näslund skulle återvända till hockeyrinken var dock en riktigt högoddsare även för honom själv.
När jag flyttade hem hade jag inte en tanke på att spela. För första gången i hela livet har jag tagit det lugnt och inte kört sommarträning. Det märktes förstås när jag klev ut på isen förra veckan. I början trodde jag att det aldrig skulle fixa sig, så det var skönt att märka hur det gick framåt.
Rollen som styrelseledamot gav honom nytt perspektiv på Modos verksamhet.
Just kämpandet för att få allt att gå runt, med alltifrån publiksiffror till sponsorer, är ju något man inte behöver tänka på som spelare. Det enda du behöver oroa dig för är att vinna dina matcher.
Ur det Markus fick se föddes embryot till hans comebackplaner.
Det här är väl en grej man har haft i bakhuvudet ända sedan jag och Peter lämnade Elitserien, säger han. Men det har varit svårt att få allt att klaffa med skador, kontrakt och familjesituation.
Duons beslut att spela gratis för Modo, samtidigt som flera av lagets stjärnor skänkte miljonbelopp till sin egen arbetsgivare, väckte fascination runtom i hockeyvärlden.
Jag tror klubbkänslan är en del av den kultur som genomsyrar hela bygden, säger Markus. Där är Ö-vik ganska likt Vancouver; allt kretsar kring hockey. När folk kommer till jobbet på måndagsmorgonen handlar snacket nästan alltid om Modo. Alla bryr sig och vi spelare har ju också varit knattar som följt laget från ståplats en gång i tiden.