Idag är tomaten en av våra mest populära och uppskattade grönsaker, men det har inte alltid varit så. Det tog nämligen flera hundra år innan vi européer vågade äta av de vackra kärleksäpplena!
Vår odlade tomat har troligen sitt ursprung i en småfruktig tomatsort som växer vilt i de västra delarna av Sydamerika. När spanjorerna kom till Sydamerika för drygt 500 år sedan odlade de mexikanska aztekerna en frukt som de kallade tomatl. Aztekerna hade förädlat de små vildväxande tomaterna och fått fram storfruktiga, veckade frukter. Tomatodlandet följde med spanjorerna till Europa på 1540-talet, men européerna åt inte av frukterna utan betraktade tomatplantan som en prydnadsväxt.
Italienarna var de européer som först tog tomaterna till sitt hjärta och började uppskatta dem. De förädlade frukterna ytterligare och fick på så sätt fram en större och slätare frukt som fick namnet pomo doro, guldäpple. Fransmännen vågade sig också snart på den nya frukten som de kallade pomme d'amour, kärleksäpple.
Tomatens blad är parbladiga och de gula blommorna sitter i knippen som liknar klasar. Frukten är egentligen ett bär som är två- eller flerrummigt. År 1753 gav Carl von Linné tomaten dess latinska namn, Solanum lycopersicum, efter att ha klassat in den som art i släktet potatisväxter. Clas Alströmer, som var en av Linnés lärjungar, brevväxlade med Linné under sin resa till Spanien. I ett av breven, daterat den 9 februari 1761, beskriver Alströmer hur han upplever smaken av tomat:
Lycopersici frukt, stor som medelmåttiga äplen, skäres sönder och kokas med litet vatten. Detta brukas sedan till sås att äta med kött. Syran i detta heta landet gör behagelig smak. I Ragouer eller stufningar skäres ock bitar af denna frukt, kallad Tomates, hvarest han ej eller gör elak värkan. Af fattigt folk ätes den ock rå i en kall sommar-rätt kallad Gaspacho; denna rättens basis är Kallt Watten; däri betas bröd, påöses Olja och ättika, Tomates betas deruti och af somliga färsk frukt af Capsicum. En usel mat!
Rå Tomates, för litet kokade eller halfmogne, har sin tillbörliga stank och då äter jag dem ej.
I Nordeuropa var vi skeptiska till tomaterna och trodde länge att de var giftiga. I Sverige började tomaterna bli populära först efter andra världskriget, trots att det funnits tomater till försäljning här sedan början av 1900-talet. Idag har de flesta av oss en helt annan inställning till tomater. Vi använder dem i alla möjliga varianter, till exempel konserverade, soltorkade, färska, gratinerade och som ketchup, juice, salsa och tomatpuré. Dessutom är utbudet av tomatfröer näst intill oändligt och tomatsorterna varierar i färg, form, storlek och smak.
Färgerna har ett spektrum från riktigt mörka Carbon till nästan gräddvita Great White. Formen kan exempelvis vara rund, avlång, plattrund eller näst intill fyrkantig. Storleken på de olika sorterna varierar från cirka ett gram upp till drygt ett kilo och smaken kan vara frisk, syrlig, söt, mild eller fyllig.
I mars är det dags att så tomatfrö för att senare kunna förkultivera tomatplantorna. Det är alltså dags att börja välja ut vilken eller vilka av alla tomatsorter man vill kunna skörda. Varför inte prova att odla chokladtomaterna, Chocolate Cherry? På fröleverantörens webbplats beskrivs de som små söta tomater med strimmor av mörk choklad. Eller årets nyhet bland tomatfröerna, Black Russian, som också är en mörk tomat. Kanske vill du hellre skörda en gul, vit, orange, röd, grön, spräcklig eller luden tomat? Det går bra det också.