00.29: Hemma igen
Bussen har rullat in på Sliperiets parkering och dess passagerare har stapplat ut ur den. Sömnen tycks just nu utöva en oerhört stark dragningskraft på oss allihop.
Artisternas uppdrag är utför - och det är mitt också.
Gonatt.
22.59: Återfärd
Med en minut kvar innan planerad avgång är alla incheckade och redo för hemfärd. Motorn är igång och vi kommer att börja rulla vilken sekund som helst.
Det är en trött. men nöjd, skara kulturkämpar som fyller ut dubbeldäckarens många säten.
21.00: Absorbing The Pain
Vad får man om fyra etablerade, rutinerade artister går samman?
I det här fallet blir resultatet ett av Ångermanlands bästa metalband - och ett gäng som nyss lanserat sin nya skiva.
Ändå tar de sig, liksom i fjol, tid att uppträda på Kulturnatta.
Vi fick frågan för rätt så länge sedan och vi var ju här ifjol också. Vi tycker helt enkelt det är jäkligt kul att spela, säger trummisen Magnus Grundström.
Att döma av alla de Umeåbor som flockas runt Ö-viks scen under spelningen kvällens i särklass största uppslutning tycker publiken också att det är jäkligt kul när Absorbing The Pain spelar.
20.45: Dagens ende poet
Efter ett långt pärlband av musiker utgör 19-åriga Julija Sidner en uppfriskande kontrast till sina föregångare. Hon är även den enda ö-viksbo som medverkar dubbelt på Kulturnatta - både som som utställare i workshop-tältet och med sin egenskrivna poesi på stora scenen.
När hon väl tar till orda flödar en strid ström av rappt formulerad samhällskritik genom ut från hennes läppar. Det är kvickt, sarkastisk, dräpande och allt som oftast också väldigt underhållande.
För varje dikt stiger publikjublet - till Julijas stora förvåning.
Jag var verkligen inte beredd på det, säger hon. Jag var otroligt nervös före, och jag var ju också den ende här som stod ensam på scenen. I poesi har du inget instrument eller sound att gömma dig bakom. Jag är väldigt glad att jag fick publiken med mig.
20.00: Hårdare hårdrock
Väl framme vid prime time-tid blir tongångarna ännu ett snäpp tyngre på scenen när Consuela kliver upp.
Hårdrockskvintetten bildades under annat namn för fem år sedan och är nu tillbaka med nytt material.
Vi spelar på sinnesstämningar med musik och lyrik som återspeglar dem på vårt sätt, säger sångaren Peter Berglund.
Bland annat spelas en låt skriven av pojkvännen till en ung kvinna i koma.
Då blir det riktigt, riktigt bra.
19.15 Dagsakuella minnen på scen
Efter att Falling Tree värmt upp Umeåpubliken med en sin andra och sista spelning för dagen är tiden inne för "Memories of the past" att visa upp sig.
Bandet är nybildat och bekänner sig til den mer melodiska hörnan av metal-genren. Efter lite inledande strul blir gabbarna snabbt varma i kläderna och levererar en rad egenskrivna låtat med titlar som War in my head" och "Sold your soul".
Det är kul när man ser att folk diggar med, säger sångaren Erik Hägg. Nu siktar vi vidare mot Hamnfesten. Det är vårt största gig hittills och ska bli riktigt kul.
18.15: Later is now
Dags för gruppen vars namn är en tidsparadox. De heter alltså Later is now och deras tid är tveklöst nu. Gruppen varvar svenska och engelska låtar på scenen, men sångaren Benjamin Johansson låter lika hjärtskärande oavsett språk.
Via näst intill spastiska ryckningar förstärker hans kroppsspråk musiken och får den att tränga ett snäpp djupare in under huden.
Det gick förvånansvärt bra , säger han efter spelningen. Särskilt med tanke på att vi bara repat på låtren snow. Alla de andra har vi bara kört igenom en gång var och den sista hittade vi på medan vi väntade på att få gå upp på scenen.
17.45: Succétjejer i farten
De blott 14-åriga tjejerna i "Dirt on my shirt" har redan rönt stora framgångar med egenskriven energisk rock som sångerskan Clara förmedlar med sprakande energi.
Hennes problem just i dag är att hon uppträder med ett gipsat ben - men trots det lyckas hon äga scenen totalt. Det sker till den allt större publikens allt större förtjusning.
- Jag vet knappt hur jag gjorde, säger en lycklig rockstjärna efteråt. Man känner musiken och låter sig liksom styras av den. Det gick jättebra och var verkligen jättekul.
Redan nästa helg har Örnsköldsvik chansen att se tjejerna live - då uppträder de nämligen under 12-timmarsgalan på Sliperiet.
17.15: "Helt Okej!" drar publik
Rappduon från Ö-vik, som fått alltmer uppmärksamhet på senare tid och bland annat uppträdde på Örnexpo, lockar den hittills klart största publikskaran till Örnsköldsviks scen.
De rappar fram uteslutande egenskriven prosa - och det helt okej.
Faktiskt bättre än så.
16.45 till 17.15: Tid för Workshop
När musikscenen tar paus tar stora delar av publiken tillfället i akt att besöka Workshop-tältet på andra sidan gatan.
Där har sju Ö-vikskonstnärer ställt ut sin verk, och det ges även chans att prova på alltifrån måleri och graffiti till svampvirkning.
15.15: Sex strängar som imponerar
Duon Six strings utgörs av Micke från Bjästa och Richard från Trehörningsjö. Grabbarna går fortfarande på gymnasiet, men har redan en egensnickrad låtrepertoar som väcker respekt.
Sångaren Micke förvaltar dessutom Richards låtsnickrande på ett beundransvärt sätt med en mogen, tonsäker flickidolsstämma.
Vi kör gitarrmusik som är ganska laid back; inte för lite och inte för mycket, säger Micke.
Det är musik som kan nå ut till folk, inflikar Richard.
Undertecknad håller med.
14:15: Fallande träd på scen
Killarna i Falling Tree satsar på hundraprocentigt egenskriven, svensk folkrock där texterna har en melankolisk prägel med teman som längtan, frustration och känslan av emotionell fångenskap. Den enda låt de framför som inte är deras egen, Mikael Wiehes Bob Dylan-cover För att jag älskar dig speglar på många sätt deras eget sound.
Annars skriver vi alla våra låtar själva, säger Joakim Westerbring.
Vår styrka är att vi är väldigt ärliga i det vi gör, tillägger Tor Sörstam.
Det kommer från själen, säger Mikael Johansson.
Betyget på trions framträdande hämtar vi från en något överförfriskad äldre umeåherre:
Wan mår tajm! Heja Ö-vik!
13.30: Dags för Cultiverse
Bandet beskrivs i programbladet som "mysig aukistisk pop med lite folkmusikinfluenser". Det säger långt ifrån allt.
Gitarrer kompletteras med fiol och afrikanska trummor samtidigt som svenska varvas med engelska och de afrikanska språket Shona.
Sångaren Tao är nämligen från Zimbabwe.
Från början hette vi "Culture mix", berättar han, men vi kände att det var lite för slätstruket och började fundera kring termer som "Kultur" och "Diversity".(Mångfald, reds, anm). Då kom Kajsa på namnet Cultiverse.
12.30: Bettan och Greger förtrollar
Namnet antyder något ganska lättsamt eller skämtsamt, men när den här tjejduon tar ton är det rakt igenom vackert-
Stina och Mimmi är två 17 år unga talanger som har uppkallat sin band efter sina gitarrer.
Från scenen ljuder akustisk, melodisk pop där kända låtar av The Rembrandts och John Mayer blandas med helt egenskrivet material.
Särskilt låten "Before I die", biografisk om en vän som drabbades av cancer, berör.
Vi har spelat ihop sedan förra våren, berättar Stina. Men vi sitter inte och skriver låtar tillsammans, utan bidrar på var sitt håll och finslipar dem gemensamt.
Resultatet är riktigt bra.
12.00: Steeze-C släpper loss
"Örnsköldsvik on the block" drog igång på allvar när C-walk-dansarna Steeze-C klev fram och bjöd på en sprittande show med glimten i ögat.
Frågan är om inte den medhavda, schackmönstrade dansmattan nöttes ut direkt.
Att döma av alla som stannade till verkade framträdande också gillas av Umeåpubliken.
11.01: På plats vid scenen
Bussen har anlänt till Kungsgatan där scenen står och väntar. Strålkastare, högtalare och mixerbord är redan på plats, men nu gäller det för Ö-viksteamet och deras DJ att finslipa allt inför starten klockan 12.00 då dansgruppen Steeze-C äntrar scenen. Schemat är hektiskt och folk springer runt enligt ett förhoppningsvis organiserat mönster som är väldigt svårt för mig att tyda.
Lika svårt är det att se vad jag skriver eftersom laptop-skärmar knappt syns i solljus.
"Åh, kolla! Övik är här!" utbrister en Umeåbo som passerar förbi.
Notera också att arrangörerna för säkerhets skull har utrustat scenområdet med ett kravallstaket...
10.16: "Ni är ambassadörer"
Eventets boss Jenny Svensson bjöd på några förmanande ord inför ankomsten.
Kom ihåg att vi åker upp som ambassadörer för Örnsköldsvik.
Kommunen har inte lagt ut de här pengarna bara för att de tänkte fan va kul att skicka dit lite folk! utan för att de vill öppna nya dörrar för kulturlivet här i Ö-vik. Bi representerar stan och det ska vi göra jäkligt bra.
Budskapet verkar ha gått fram.
Det finns åtminstone ingen som säger emot.
09.29: Vi är på väg
Bussen rullar, vi har lämnat stan, bossen Jenny Svensson har med stor framgång testat högtalarsystemet och en av bussens många musiker har redan dragit fram sin gitarr.
Ackompanjerad av en akustisk melodislinga susar Örnsköldsviks utsända (...och jag) vidare upp mot ett Umeå som väntat ett helt år på vår ankomst...
09.15: Klart för avfärd
Nere på Sliperiets parkering står en tvåvåningsbuss fylld med artister, poeter, konstnärer och en webben 7-journalist.
Avfärden var egentligen tänkt att ske 09.00 och det gjorde den också men två kilometer bort kom någon på att konstutställarnas skärmar stod kvar inne i Sliperiets lokaler.
Så nu står vi här igen, 15 minuter senare, med en snäppet mer välutrustad tvåvåningsbuss och en armé av taggade kulturmänniskor som hungrar efter sin Umeå-scen.
Fortsättning följer...
