Såvitt de visste hade jag aldrig ens tagit en körlektion
och när jag väl lyckats hålla hela processen hemlig från start till mål kunde jag förstås inte motstå frestelsen att stila lite.
På fredag kväll, när pappa, syrran och brorsorna trodde att jag satt i en buss på väg till Trehörningsjö, rullade jag in på uppfarten ute i Karlsviken och tutade av hjärtans lust.
Pappas första tanke var att jag fått skjuts hem och när han insåg att jag satt på förarplatsen blev hans första fråga om jag hade gått och blivit kriminell.
(Chefen, mer känd som Ulf Boa Eklund, hade faktiskt föreslagit att jag skulle vingla ut ut bilen med en flaska starksprit i handen bara för att se min gamle fars reaktion. Jag kan inte neka till att det var lockande.)
När chockskadorna väl hade börjat läka hos den här första familjekvartetten drog jag vidare till min mor, som bor mitt inne i byn, och chockade henne också. Det var minst lika kul andra gången.
Nu, när jag är tillbaka inne i Ö-vik, ekar min fars avskedsord i mitt öra:
Jadu
ska du toppa den här överraskningen får du nog komma hem med en flickvän nästa gång. Eller en bebis.
