Hörnan

Vedervärdig genetik à la Fritzl

Den så kallade skräckpappan Joseph Fritzl har blivit intervjuad inifrån fängelset – och han bjuder på en fascinerande frånvaro av insiktsfullhet.
Bland annat säger Fritzl att han inte har fått besök från något av sina 13 barn (där många dessutom är hans barnbarn) men att det helt enkelt beror på kriminalvårdens hårda säkerhetsrutiner.

Att hustrun Rosmarie inte svarat på något av Fritzls brev bekymrar honom inte heller (”Jag vet att hon älskar mig ändå”) och de 3000 våldtäkterna på sin dotter kommenterar han med orden ”mellan mig och Elizabeth var det kärlek”.

Själv har jag, i ett försök att avskärma mig från Fritzls vedervärdigheter, halkat in på ett spår som är lika absurt som tragiskt: Jag grubblar över de rent genetiska aspekterna av hans brott. 

Min något osmakliga fundering är följande:
Borde inte de barn som Joseph fick med sin dotter vara närmare släkt med honom än med sin mor?

Hälften av deras gener är ju hans, eftersom han är deras pappa – och hälften av de gener som barnen ärvt från sin mor kommer också från pappan i och med att han samtidigt är deras morfar.
Det skulle betyda att barnen är 50 procent släkt med sin mor och 75 procent släkt med sin far – vilket i sin tur leder oss fram till den fascinerande slutsiffran 125 procent.

Om Fritzl dessutom, Gud förbjude, även hade förgripit sig på något av dessa barn skulle ju nästa generation enligt samma resonemang vara 87,5 procent släkt med honom själv.

Nej, usch – jag tänker gömma undan denna fundering och glömma bort den. 
En tröst är att även Fritzl nu sitter undangömd och så gott som bortglömd på tryggt avstånd från den familj han aldrig förtjänat.
Publicerat