Det är alltså reklamen som gör det möjligt för oss att ägna oss åt vår tidning på heltid, trycka upp den i 30 000 ex varje vecka och anlita Posten för att dela ut den till varje hem i kommunen.
Fördelen med det är att vi slipper ta betalt för den och därmed slipper förvägra dig veckans tidning bara för att du inte betalat.
Nackdelen är, utan tvekan, alla som tror att vi låter annonsörerna bestämma vad vi ska skriva om. Det är en befogad gissning för finns faktiskt många reklamfinansierade blaskor som gör så men vår blaska är tack och lov inte en av dem.
Den stenhårda regel som säger att en artikel aldrig kan köpas gjorde säkert att Sjuan gick miste om mycket intäkter under de första, stapplande åren men tidningen skulle knappast ha varit så värst populär i dag om den bara innehöll vad butiker, fabriker och företag ville ha.
Nu inbillar jag mig inte att allt redaktionellt innehåll är briljant, men det består åtminstone av vad vi tidningsmurvlar tror att du som får hem den kan vilja läsa om.
Det verkliga skälet till att jag numera lärt mig gilla annonser är Sjuans heliga regel och vilken det är ska jag meddela i nästa inlägg.
Spänningen är olidlig, eller hur? Vi hörs!