Saxofonisten Jonas Kullhammar är bara 32 år men agerar som en rutinerad världsmusiker, vilket han också är. Att han vid ett par tillfällen har utsetts till Årets jazzmusiker är ingen slump. Få, eller kanske ingen, i Sverige hanterar saxofonen med sådan skicklighet och samtidigt lätthet som Kullhammar.
Dagen till ära hade han med sig ett band av yppersta kvalitet. Distinkte och samtidigt flyhänte pianisten Torbjörn Gulz och legenden Palle Danielsson på kontrabas som ständigt och oerhört snabbt vandrar med sina fingrar över hela instrumentet här handlar det om betydligt mer än att enbart kompa, Palle Danielsson är enorm.
Bakom trummorna leker sig Jonas Holgersson fram, allt ser så väldigt enkelt ut när han hanterar trummorna och han bjuder bland annat på ett solo som inleds utan stockar, med bara händerna. Mycket imponerande, kanske Sveriges bästa jazztrummis just nu.
Kompositionerna står Kullhammar och Gulz för. Gulz skriver låtar om såväl akvariefiskar som råttor djur är hans specialintresse informerar Kullhammar oss i ett av sina många hejdlöst roliga mellansnack.
Kullhammar, som alltså ständigt tycks ha nära till skratt, har däremot dystrare teman på sina titlar vad sägs om Domedagen och Julaftonsfan, eftersom han säger sig hata julafton där man tvingas umgås med släktingar man inte tycker om.
Men dit räknas förstås inte min svåger från Ö-vik, han är trevlig.
Vi får också nöjet att höra Palle Danielssons komposition Blue Lilacs, helt magiskt bra. En riktig höjdarkväll således.
Kul också att få lyssna till Stina Johansson och hennes band, ett gäng estetelever från Nolaskolan som verkligen har framtiden för sig. I deras tre låtar handlade det om pop, inte jazz, och bland annat gav sig Stina på Alicia Keys allt annat än enkla Butterflies. Lägg namnet Stina Johansson på minnet.