T.ex. så vände han sig om i korridoren mellan väntrummet och hans rum och fräste: 'Kan du skynda dig lite, tror du? Jag har faktiskt fler patienter som väntar!' åt lilla mig som kom haltande.
Jag har in i det längsta skjutit på det läkarbesök som till slut var tvunget att bli av igår genom att sjukskriva mig själv, ta ut semester och pussla på diverse sätt, av förklarliga skäl, men som sagt...igår gällde det; jag kunde inte sjukskriva mig själv längre och semesterdagarna var slut. Då VC ringde upp mig gav de mig namnet på en annan person än min husläkare men för mig spelade det ingen roll, jag hade kunnat träffa vem som helst som inte var Mr. Niceguy från graviditeten med Leon.
Och vet ni? Jag träffade en ängel! En ny, ung läkare som verkligen tog sig tid för mig. Han rusade fram och undrade om han skulle hjälpa mig upp då ena höften liksom gav vika ute i väntrummet och han gick i mitt tempo till hans rum. Han undersökte mig noggrant och lyssnade verkligen på vad jag sa och frågade detaljerat om hur det kändes, vad som gjorts hittills osv.
Det slutade med att jag blev sjukskriven till slutet av februari med färhoppning från både hans och min sida att havandeskapspenningen går igenom och börjar då gälla from. 16 februari. Det känns oerhört skönt att slippa mötas av 'graviditet är ingen sjukdom' (förvisso, men den kan ge uppkomst av sjukdomsliknande symptom) och misstro och få hjälp och stöd av någon som faktiskt visade omtanke och omsorg.
Som grädde på moset var läkaren på Spec. MVC mer än nöjd med att livmodertappen fortfarande är helt intakt och 'fast och fin' och att mina sammandragningar inte alls påverkat Kringlan. Efter lite provtagning som jag hoppas är positiv hälsades jag välkommen dit om en månad.
Tror ni hjärtat är lättat på en ekonörd idag? :D