Anna K

Rita

Mina streckgubbar jag ritade som barn hänger med än!
Jag har aldrig haft någon direkt konstnärlig ådra. Att rita har aldrig riktigt varit min grej helt enkelt. Lilleman fick häromdagen ett ritblock och en burk med kritor som han gärna använder. Jag bruka sitta med honom och kladda på ett papper och kan konstatera att jag inte utvecklats särskilt mycket inom det området sen jag var ungefär åtta år kanske. Jag ritar samma saker och det ser precis likadant ut som det gjorde då. Detta är i och för sig inget område jag försökt utveckla så kanske inte så konstigt att det inte blivit bättre. 

Att rita har väl heller aldrig varit min mammas grej, så det är väl kanske ärvt ifrån henne. Jag minns när jag gick i lågstadiet. Föräldrarna var på föräldramöte precis vid skolstarten. Dagen efter när jag och mina klasskamrater kom till skolan hade vi fått namnskyltar på våra platser som våra föräldrar ritat. Jag minns min besvikelse när jag såg skylten och det bara stod "Anna" rakt upp och ner. Inget annat. De andra barnen hade fått med massa färger, kanske fina blommor, bilar och andra saker. 
Ja, jagvar besviken då, men jag klandrar dig inte idag mamma, jag hade inte kunnat göra det bättre själv, varken då eller idag. Jag hoppas jag slipper sitta på ett föräldramöte om några år och försöka göra en namnskylt till lilleman. Han kommer bli lika besviken som jag blev den gången. 
Publicerat