Jag går nu in i v. 30 och har i och med det avverkat 3/4 av tiden. Bebisen är ungefär från mitt armveck till toppen på lillfingret lång då den är utsträck från huvud till tå och väger ca. 1400 gr.
Jag känner fortfarande av sammandragningar men har på känn att dagens besök hos gänget uppe på Spec MVC kommer att visa en härligt opåverkad Kringla även denna gång!
Då det på vårt RUL upptäcktes en placenta praevia så ska ett nytt UL göras idag för att se om det rättat till sig. Annars kommer ett nytt UL att göras igen om några veckor, som jag förstått det, innan beslut om åtgärd tas.
Jag har fortfarande fruktansvärda foglossningar, men tack och lov så har de inte försämrats något de senaste två veckorna. Kanske har det äntligen stagnerat? Hoppas det, för det onda jag redan har är tillräckligt. :(
Jag försöker harva på och ta mig igenom dagarna men dagar som idag exempelvis, då man har en massa inplanerat, tar helt knäcken på mig. Samtidigt är det skönt att åka och göra bort allt samtidigt då man liks tar sig in till stan. Fördelen då är också att jag kan låta Leon vara hos någon annan ett par timmar så slipper jag hjälpa honom i och ur bilen flera gånger.
Magen växer och är otroligt fin! Jag är så stolt över den och vad den bär på! Jag är annorlunda tjock denna gång, kanske pga. att jag inte gått upp något i vikt? Med Leon satte det sig runt höfter och rumpa mer, denna gång har jag bara en mage.
Jag har fortfarande inte gått upp ett endaste hekto trots att jag de senaste veckorna haft god aptit och inte tänkt på att begränsa mig matmässigt på något sätt. Nu börjar dock aptiten avta då halsbrännan och högre liggande bebis börjar ta vid.
Nattetid kan jag fortfarande ligga på rygg vissa delar, det kunde jag inte med Leon, men det vrids och vänds flera gånger i timmen. Jag sover med en kudde bak vid svanken, lätt intryckt, och en under magen. På så vis hålls jag 'stabilt på plats' och kroppen får det stöd den behöver.
TENS-apparat, varmvattenflaska och stretchande övningar är räddningen för onda fogar och ihoptryckta kotor så i nuläget kan jag inte leva utan dem. Då jag ska göra saker åker också alltid minBellyHug på för att hålla allt på plats.
Ja, nu fick ni lite mer kött på benen om hur landet ligger!