Jag började med besök hos BM som var mer än nöjd med mina värden! Kul!
Hb-värde låg på 113 vilket hon sa var toppen, även om man ätit kött, denna period i graviditeten. Just nu håller tydligen kroppen på att ställa om sig till det faktum att det numer pulserar 1 ½ liter mer blod inne i mig och bebis och då påverkas blodvärdet. Med Leon denna period hade jag ett Hb-värde på 97.
SF-mått låg på 28 vilket innebar ett litet snäpp ner från förra gången men det är bra eftersom jag låg lite högre då. Helt normalt med andra ord!
Vikt är fortfarande + 0 kg. som gäller.
Blodtrycket på 95/55 gav förklaringen till mina yrselanfall ibland. Men, hellre för lågt (inom ramarna) än för högt då man är gravid.
Blodsockret låg på 4,8.
Efter det var det dags för besök på Spec MVC för koll av cervix (livmodertappen) som även denna gång var helt opåverkad, trots att sammandragningarna ökad i omfång de senaste veckorna. Detta beror dock på att jag är längre gången in i graviditeten och att det är OK med sammandragningar, det är då de blir till förvärkar som man vill göra sig kvitt dem! ;)
Med andra ord finns ingen anledning att tro att det ska bli en till prematur! :D Då livmodertappen är mindre än 2 ½ cm. 'drar man öronen åt sig' som läkaren sa, min var 4 ½ cm!
Jag ska dit i början av mars för en sista koll. Efter det är jag i v. 34 och då gör man inte så mycket för att stoppa det längre, även om något skulle hända, eftersom bebis ändå växt sig så pass stor.
UL för att kolla placenta-placeringen (som på RUL var i praevia) visade att den rört sig ytterligare åt rätt håll men inte tillräckligt för att man ska kunna okeja en vaginal förlossningen. Ett sista UL i v. 34 kommer att vara avögrande så vi håller tummarna för det! Annars planerar man kejsarsnitt.
Då placenta praevia kan leda till blödningar så fick jag stränga restriktioner att vid minsta lilla blödning, om än en pytte sådan, att åka in för koll. Jag har dock inte blött något denna graviditet, med Leon blödde jag hela tiden, så jag hoppas det fortsätter i den riktningen.
Hur känns då detta?
Ja, det känns såklart oerhört skönt att bebis mår bra och att cervix är helt opåverkad. Det känns dock mindre bra att kanske tvingas till kejsarsnitt. Jag är ändå inte orolig över blödningar mm. utan får väl ta det som det kommer i såfall. Men som sagt, jag vill så innerligt, otroligt gärna föda vaginalt på naturligt sätt så snälla; håll en tumme för mig va?