Som den ende nykterist-wannaben på en festglad arbetsplats har jag plötsligt blivit ett hett villebråd.
Jag har varit på två personalfester i år och slutat som chaufför på båda.
Vid partaj nummer 1 var taxin redan beställd när två chefer siktade in sig på mig och insåg att jag kunde skjutsa hem dem i stället, men inför fredagens grabbfest hade ryktet om min användbarhet gått före mig.
Jag var tveksam till att delta, eftersom inbjudan innehöll några suspekta rader om badbyxor och tvagning men innan jag ens tackat ja hade tre kollegor bokat in sig som passagerare i min bil.
Trots att jag inte ens har bil.
Den invändningen var förstås passagerarna himla snabba att lösa åt mig.
Festen som sådan visade sig bli oförglömlig, men själv satt jag hela tiden och bävade lite för hur många som skulle överleva att skjutsas hem av en förar-färskis som mig klockan 2 på natten.
Medan andra tackar nej till drinkar med motiveringen nej tack, jag kör! överväger jag nästan att lägga ner nykterheten bara för att få tacka nej till förarrollen med motiveringen nej tack, jag dricker!"
