Du är här

2011-04-09 - Elena L

Det går lika bra med selleri

Irriterar mig över köpsamhället:

Nej, vet ni vad.

Idag läste jag Tidningen 7s artikel om mode och stil. Artikeln var bra, den var fint vinklad till att inte vara konsumerande utan inspirerande (bra Märta!).

Men jag började ju fundera lite.

Det här med kollektioner...

Och det gäller inte bara smink, som jag bloggar om, utan om kläder och annat tjafs som kommer i grupper och som haussas upp  tills de stöter Gud i röven.

Min generation (80-talister) är ganska medvetna om miljön, vad vi gör med den och vad vi kan göra för att klappa den på huvudet och trösta när det är svårt. Vi återvinner hyfsat bra, självklart individuellt, vi är mer medvetna och vi har mer valmöjligheter än vad som fanns när Hippierörelsen drog igång.

Ändå sitter jag där, framför Kicks.se, klockan sent på natten/morgonen för att vara först med att klicka hem det senaste sminket från exempelvis MAC. MAC släpper cirka artonhundra kollektioner per år (okej, kanske 10, max 20?) och grejerna blir hypade till förbannelse på internet.

Kollektioner designas oftast på ett speciellt sätt för att väcka våra lustar, öppna våra plånböcker och ge oss glansiga ögon.

Detta inlägg specialiserar sig inte på MAC, utan på att vi spenderar pengar på saker vi vill ha för att de är fina, vackra, speciella och (troligen) Limited Edition, oftast utan en tanke på vad vi behöver.

KÖP MER! 

KÖP MER! 

KÖP MER!

Har man då inte ekonomin till att betala för skiten kan man oftast välja delbetalning, vilket också gäller för många, många webbutiker.
Vad ger detta?
Bara skulder.
Skulder och saker du egentligen inte behöver.

En fraktur på miljön skapas varje gång du får ditt paket (frakt, hahah, fattar ni? FRAKTur?) med saker du kanske inte behöver.
En fraktur på miljön varje gång en kollektion släpps.

En fraktur på miljön för varje Limited Edition-kartong som skapas.
En fraktur på viljestyrkan för varje vacker förpackning.

En fraktur på plånboken för varje kollektion.

Jag är så förbaskat less på kollektioner att jag bara vill kräkas.

Ändå sitter jag här, kollar igenom alla varumärken jag tycker om, och spanar in deras senaste kollektioner.

Jag dreglar och önskar och fantiserar, men köper sällan några av de saker jag verkligen vill ha,

Flera gånger i veckan fyller jag virtuella varukorgar med saker som är vackra och sedan förkastar för att jag inte vill ha en massa skulder.

Fönstershopping när den är som effektivast, fast den där knappen med valet "delbetalning", den är jävligt farlig.

Dela med dig av denna artikel på: