Dessa osynliga guldfiskskålar som omger varenda en av oss, och som dubbelsaboterar vår kommunikation.
Dels genom en bakvänd växthuseffekt, där egna åsikter kan ta sig ut men där alla insikter utifrån studsar bort. Vi har fler innovationer än någonsin förr som hjälper oss kommunicera, men vad vi verkligen skulle behöva är en enda som hjälper oss lyssna.
Dels genom en bakvänd filtrering, där våra bubblor silar bort verkligt viktiga, livsavgörande frågor och släpper igenom blaj. Vi har inga problem att engageras av sportbevakning, bantningstips, inställda tåg, tv-program, fula hotell, kändisliv, Justin Bieber (ja, han är ett kapitel för sig) och skrattande youtube-bebisar, men när det gäller detaljer som världsfattigdom och jordens undergång orkar vi bara bry oss ett litet tag.
Tillsammans blir dessa två bubbeleffekter till rena domedagsvapnet. När vi människor blundar för uppenbara problem, och samtidigt struntar i att lyssna på dem som har ögonen öppna, är det fritt fram för all världens elände att vinna en promenadseger mot mänskligheten.
Det bästa, och just därför värsta, exemplet på detta är hur klimatfrågan hanteras. När du ställs inför oroande uppgifter vars rön kräver omedelbar handling har du två alternativ:
Att ta rönen på allvar och handla därefter eller att avfärda dem som påhitt och vägra agera.
Båda beslut kan med facit i hand visa sig vara rätt men vi gör ingetdera.
Den väg vi valt är en halvmesyr som, om klimathotet visar sig vara verkligt, blir omöjlig att försvara för kommande generationer.
I deras historieböcker kommer det inte att stå de förutsåg katastrofen och gjorde allt för att hindra den men inte heller blir orden De underskattade faran och vidtog därför inte tillräckliga åtgärder.
Nej, de kommer få läsa om hur vi visste exakt vad som komma skulle men inte brydde oss.
Vi förminskar frågan genom ord som klimattrend och tar till åtgärder som i sig själva är parodier. Om rönen stämmer krävs det bland annat en minskning av EU:s utsläpp med 80 procent till år 2020 men det vi hoppas på är att kanske, kanske uppnå en minskning med 30 procent till dess.
Om jorden var en person skulle det motsvara planen att utföra en tredjedel av ett kirurgiskt ingrepp för att sedan lämna operationsbordet och hålla tummarna.
Så där ser det ut över hela linjen: Enorma problem blir lösta med bagatell-åtgärder som egentligen bara är spel för gallerierna. Att exempelvis kalla bilar klimatvänliga för att de släpper ut lite mindre skit än andra bilar är som att kalla ett råttgift råttvänligt för att bara sju av tio förgiftade gnagare dör.
Samma sak sker på individnivå, där även de som tar hotet på allvar lyckas med konststycket att blunda för det. När SVT:s Debatt diskuterade vegandiet för barn talade debattörerna varsitt språk.
Pro-veganen upplyste om att köttproduktion är en fara för hela planeten, eftersom den kräver upp till 20 gånger mer energi än vegetarisk mat och dessutom står för en femtedel av av alla växthusgasutsläpp.
Motståndarsidan kontrade med att barn skulle känna sig utanför på dagis om de inte åt samma mat som sina kompisar och motståndarsidan fick mest gehör.
Världen är en bristande damm som vi försöker tejpa ihop med plåster, och ingen vill tänka tanken på hur blöta vi kommer bli när den brister.
Kanske tror vi att våra bubblor ska visa sig vara vattentäta.
