Klotterplanket

Att fylla 18

Frihet, lycka, livet börjar.. ja så känner ju en del. Själv är jag nog bara lite stum. Jag vill nästan inte.

Jag har redan frihet nog i min familj och saknar inte mycket. Att fylla 18 har blivit så himla stort, gör att jag nästan inte vill fylla. Jag fyller år mitt på sommaren när typ alla är på semester och brukar inte göra något stort utav det. Vara med några vänner eller själv vara på väg någon stans. Kanske mitt upp i packningen eller i bilen osv. jag blir alltid grattad utav familjen och jag kräver inte mer än så. Fest kan man ju ändå ha när man vill vilken annan dag som helst. Men nu när man fyller 18 är det som att man inte kommer undan. Vad som än händer så ska det vara något speciellt, och som det ser ut just nu så har jag inte ens tid för det. Nej vad spelar det för roll med ett år mer eller så. jag vill ju ändå inte bli över 25 så varför stressa.

Att vissa vill bli 18 för att få supa eller köpa cigg lagligt känns som ett lite taffligt mål med att bli myndig. Vem vill starta allt med att.. inte minnas det eller bara förstöra sig… lite mer.

Nej men jag har inget emot att bli firad men så himla stort är det väl inte?

kan hända att jag snackar i nattmössan med, men så skrev jag detta mitt i natten med.

Publicerat