Efter dryga veckan på landbacken började det rycka i sjöbenen så jag kunde inte annat än att mönstra på en båt igen. Denna gång blev det som hopp-iland-Kalle på S/Y Blue Water, och jag lät seglen ge mig ro i sinne på färden ut till Ulvön. Segling i gott sällskap är som balsam för själen, lite som en kall öl med kollegorna efter en hård och svettig jobbardag. Underbart!
Jag hade inte haft något emot att stanna på den där segelbåten för alltid, men när västkusten efterfrågade min närvaro kunde jag inte säga nej. Här sitter jag alltså på ett nattåg någonstans i Sveriges inland med en lyckokänsla i kroppen, samtidigt som jag förbannar min egen snålhet. Jag skulle ju aldrig mer sätta mig på det här tåget!
Som student fick arslet smaka trä mer än en gång så jag svor heligt att efter examen skulle flygtyg vara min kopp av te. Och ändå sitter jag här på tåget. Ett bevis på att hjärnan förtränger jobbiga saker - och herregud vad jobbigt det är att åka tåg! Jag hamnar alltid, och jag menar det, alltid, i eller i anslutning till djurvagnen. Natten till ära har jag fått lyssna på en kåt katthona, och det var inte nådigt. Det var värre än en sjöman på landpermission! Den kattägaren ska va glad att det inte är jaktsäsong.
Tur att Liseberg och två über-góa brudar väntar på mig vid ändhållplatsen. Det väger upp helvetesresan flera gånger om. :)