Det kan låta lite underligt men det är främst när jag befinner mig på resande fot som jag verkligen lyckas hålla mig bänkad på första parkett till showen 'mitt eget liv'. Se livet här och nu. Det låter självklart men för att lära känna sig själv måste man umgås med sig själv.
Under resorna känner jag mig både alert och trött på samma gång. Denna "motpolskänsla" kanske uppkommer av att man illa tvunget besitter kommandot över handlingen som ska ta en fram till (res)målet.
Nu sitter jag åter på båten och tittar ut över havets glitter, som är det enda som känns "glitter och glamour" för tillfället. I början av varje omställning blandas lätt lite vemod ner i tapetenklisterhinken och försvinner inte förrän man satt upp de första våderna på väggen. Sedan brukar det gå utav bara farten!