Idag fick jag gå upp till bryggan redan vid kl 6 på morgonen. Det var länge sedan jag var uppe så tidigt, och jag hade nästan glömt bort hur härligt det är att få se dagen gry. Det är något speciellt med en tidig morgon. Lugnet i luften, daggen på marken (eller däcket) och den uppåtgående solens gula strålar som får tuppen (eller fiskmåsen) att gola och dagen att vakna till liv.
Jag funderar lite grand på hur jag har förändrats genom åren. När jag var yngre kunde jag vara riktigt rolig. Jag gillade att få folk att skratta och jag tror mig veta att det övergick åt pajashållet vid mer än enstaka tillfällen. Nu på senare år har jag tappat bort den där roliga tjejen en aning, det barnsliga och humoristiska i mig, men vid vissa tillfällen dyker det upp. Ja, vid de tillfällena då jag känner att jag är precis där jag ska vara, med rätt människor och på rätt plats helt enkelt. Då kan jag vakna till liv.
Det är alltid morgon någonstans och alltså aldrig för sent att vakna!