En av filippinarna ombord är jättekort och han skulle definitivt klassas som kortvuxen i Sverige. Men då jag inte är säker på om det finns en längdgräns i Filipinerna, vill jag inte kalla honom för dvärg. Denna korta matros förstår mig inte alls. Han förstår inte vad jag säger till honom vid förtöjningar, inte heller uppe på bryggan, inte ens när vi stöter på varandra i korridorerna. Aldrig.
Det jag ska erkänna för er nu är inte särskilt korrekt, men i mina mörkaste stunder (nog för att det får mig att le istället för att skrika på honom) föreställer jag mig själv hur jag greppar tag i hans armar, svänger runt hela honom som en diskus och gör ett perfekt avvägt kast över relingen och ner i vattnet. Mitt Anger Management koncept: måla upp ett roligt scenario med personen du vill skrika på så ler du istället. Annars kanske det fungerar med att tyst räkna till tio, som andra läror säger, men vad vet jag?
Jo, nu när jag tänker efter har jag faktiskt varit på en dvärgbar i Manilla, där ölen serverades av dvärgar, så alltså måste det även finnas en gräns för kortvuxna i det landet och min matros kan kallas för dvärg.