Äppelbitar perfekt uppskurna. Första tuggan gick bra. Krispigt, saftigt och gott. Den andra tuggan slutade inte fullt lika bra. Det knakade till i hela huvudet, käken blev ojämn och passar inte ihop längre. Se på mig! gastade den rotfyllda tanden. Bekräftelsenarkoman ut i roten. Ibland gör den sig påmind, kräver omtanke och reparation. Lite som en bil suktar efter en tusenmilaservice. Och nu har jag ju faktiskt fått tugga på den i över två år utan att den sagt ifrån. Borde jag vara tacksam?
Kapten sa att han kunde följa mig ner till verkstaden och dra ut den med en tång, överstyrman att en bit folie och fyllning skulle kunna fungera. Men båda var nog rörande överens om den bästa lösningen ändå var att tugga på andra sidan. Ja, så nu sitter jag här, med ett uppklyftat äpple som jag inte kan äta och funderar på hur jag ska fixa två veckor utan mat.
En avbiten tand, den senaste trenddieten?
GPS: Singapore OPL och väntar på last.