I morse när jag fick syn på den solupplysta plåtnocken på grannhuset kände jag ett starkt sug efter att bege mig ut och skjuta några bilder. Så jag trotsade rödvinströttheten från gårdagens tjejmiddag och begav mig ut i den första riktiga vinterkylan (-10) för att försöka fånga ljuset.
Det bästa med Norrland är de ljusa somrarna, samtidigt som de mörka vintrarna är det värsta. När jag såg nyhetsmorgons presentation av soltimmarna i landet tyckte jag nästan lite synd om Kiruna där solen inte ens orkar upp över horisonten så här års. Men det kanske är lika bra för det är rakt deprimerande att se solen så himla trött som den är nu.