Vid ankomsten till W5 kajen råkade jag strula till det akter vid förtöjningen. Två av trossarna hamnade på fel ställe men jag hann inte korrigera det innan båtmännens blåa mini-lastbil försvann ur sikte. Där stod jag alltså utan riktiga akterändar inför stundande vettinginspektion. Men fy den som ger sig. Jag lyckades ropa till mig tre civilklädda personer nere på kajen, (bad en tyst bön att ingen av dem var vettinginspektören) och fick dem att kasta av två trossar och ta emot nya. Ta-da! Perfekt förtöjt och senare även en väl utförd vetting. Bara några ynka observationer.
Bäst att smida medan järnet är hett tänkte jag och tog med mig ankomstens lärdomar under dagens avgång. Bad kajmänniskorna om mothåll vid upphissningen av fallrepet över springlinorna så slapp matroserna riskera en aktersegling.
Nu ligger vi till ankars utanför Taichung i väntan på att få komma in och lasta igen.