Jag har med mig mobilen varje gång jag går hemifrån. I artikeln Mobilen är en statuspryl som fjättrar oss, DN 2011-05-04, berättar Katarina Bjärvall att mobilen idag är som en konstgjord kroppsdel för många. Där känner jag mig träffad. Jag kan inte vara utan min mobil utan att känna att något saknas. Man känner sig avstängd från världen. Som Katarina skriver fjättrar mobilen. Man blir så beroende att man känner sig ensam och sjuk utan den. Bortkopplad från omvärlden. Jag kan inte gå utan min mobil utan att oroa mig över att jag ska missa något viktigt samtal. Tänk om det händer något hemskt med en nära till mig och jag inte är nåbar? Eller att en kompis mår sjukt dåligt och verkligen behöver prata. Nu.
I artikel Manicken som förändrade livet, DN 2011-05-02, berättar Love att på ett sätt finns hela hans liv i mobilen. Känner jag igen mig? Helt klart. Det finns verkligen allt man behöver i mobilen. I princip. Som att någon har stoppat ner hela jordklotet i mobilen. Man kan titta på världen i mobilen (karta), hitta till exempel böcker, all musik som någonsin skapats, man kan shoppa, alla vänner finns i mobilen, tv-tablå, recept, spel, väckarklocka, busslista, ja hela världen är nedstoppad i mobilen. Det är inte konstigt att människor blir beroende av den. Vi har ju hela världen i våra händer.
I samma artikel tycker Love följande att nå andra och kunna bli nådd är allt viktigare. Folk blir sura om mobilen inte är på och jag håller även med där. Svarar man inte fort nog på ett sms så undrar folk om det har hänt något, eller kanske tror att man är sur på dem eller nått. Det kan vara jobbigt ibland. Men å andra sidan så har man blivit lite så själv. Man tar för givet att alla har på sig mobilen överallt, och samtidigt så är att ringa eller sms till någon det lättaste sättet att få tag på någon idag.
Att man ska ha en mobil idag är nästan självklart, och det är inte bara för vuxna längre utan också för barn. Allt yngre barn börjar använda mobiler. När man uppfann mobilen skulle jag vilja påstå att tanken var att man skulle kunna nå nära och kära även när man var utanför hemmet. Idag handlar mobiler allt för mycket om att underhålla och ge status.
Jag är så van att ha mobilen med mig överallt och att ta upp den nu och då. Bra eller dålig, mobilen är en (konstgjord) kroppsdel som jag inte kan vara utan! Och jag kan förstå att barn som en gång fått en mobil alltid kommer att behöva ha en dom också. Så blev det i alla fall för mig, och för många, många andra!