Jag har aldrig kallat mig själv feminist eller brytt mig särskilt mycket om jämställdhet, inte heller orkat må dåligt över att kvinnliga yrken i överlag är lågavlönade. Samhällsapparaten, en trögsnurrande byråkrati som får mig att tänka på indiska översittare vars mission i livet är att producerar papper tills ögonen blöder och få min insida att vrida sig i plågor och vilja kasta upp sitt innehåll, är alldeles för långsam för mig. Jag tar hellre saken i egna händer och snickrar ihop min egen lösning på problemet.
Jag har alltid hållit mig till männen, sått på deras sida för att sedan kunna skörda av deras frukt och gröna skogar. Gör dig vän med motståndaren, finns fem fel och ta därefter över matchen är lite av min filosofi. Det fungerar men jag har trott att det gjort mig till en dålig lagkamrat, en självisk typ som hellre går själv än passar bollen och försvarat mitt beteende med vadå, jag gör ju mål?. Men kanske är det inte hela sanningen.
Utan att i början ha haft den tanken verkar jag ändå ha lyckats inspirera några tjejer under min färd mot Champions League. Ser man in i kristallkulan hos Statistiska Centralbyrån har vi kvinnor redan kommit en bra bit på vägen i att ta över de mansdominerade yrkena, för medan männen sliter i kroppsyrken fixar vi brudar diplom från högskolan. Kära Herr jurist, läkare och ekonom akta tårna här kommer en skoningslös trupp på höga klackar!
Intressant läsning: pdf i relaterade dokument. 2030 kommer 50 % av kvinnorna att ha en vidareutbildning jämfört med 36 % av männen.