Ibland får jag kortslutning i hjärnan; energidepån töms däruppe och det tar ut sig över hela min kropp och mående även om jag skött mig (NÅGORLUNDA) på kost- och sovafronten. Att tänka i onda spiraler och gräva ner sig i onödigt grubbel kommer man däremot inte långt med tror jag. Man vill ju bara må bra!
Och vad gör jag då...? Jo, jag omger mig av de som får mig att känna mig lugn och bekväm med mig själv! Och natur, skog och framför allt vatten får mig att stänga av omgivningen bättre. Det får mig att se större sammanhang och inse att inre kaos i mig faktiskt är en petitess i det stora hela. Det löser sig. Det måste det; för jag är en glad människa som tar livet med en rejäl klackspark. Jag är intensiv, tar för mig och är målmedveten. Punkt slut! Så plugga in kontakten i väggen och RE-CHARGE!
Relationer och kommunikation är det svåraste som finns. Det säger alltid pappa. Han är snart lyckligt gift med min underbara mor sedan 30år. Även de har saker att jobba på. Varje dag! Men det är i bakgrunden av sådan natur jag behöver se på människorna i mitt liv och de saker jag vill uträtta. Det kan vara kaos i stunden... men vet jag vad jag känner för en sak eller en viss person så kan det räcka för att ge mig en trygghet. I alla fall tillfälligt....
Ps. Jag tror semestertider och snudd på oändligt ljus bidrar till mycket reflektionstid och då är det helt naturligt att tänka flera steg i förväg på saker man hakat upp sig på eller oroar sig över. Men som de säger i Jurassic Park;
Life finds a way! :)