Enligt Örnsköldsviks bibliotekarier läser vi mer tack vare regnet. Vare sig det fortsätter att ösa ner eller inte, rekommenderar jag med värme en sträckläsning av Joanna Hellgrens Frances-triologi.
Det är en insiktsfull, lågmäld med explosivt nyskapande serie serieromaner. Av bokförlaget som samtliga delar utgivits på i Sverige Galago beskrivs triologin som en gripande, vacker och intrikat släktkrönika. Som läsare kan jag inte göra annat än att hålla med.
I de två första delarna får vi läsa om hur sjuåriga Frances, efter att ha förlorat sin far, skickas att bo med sin faster Ada. Att bli omkringföst och övergiven är ingenting nytt för Frances; vilket gör hennes attityd till fastern distanserad och skeptisk. Hon fattar tycke för grannpojken som hon sedan ständigt ser bli nerslagen, och omedveten om det hela sätter hennes närvaro igång en kedja av händelser i alla inblandades liv.
Vi följer förgreningarna i hennes liv och människorna i det, som alla har sina förvecklingar och hjärnspöken. Parallella universum i samma värld, och tider slås samman, olika delar i olika familjemedlemmars historia får alla ta plats i romanerna.
I den tredje och avslutande delen håller Frances på att växa upp, medan tyngden på fasterns axlar bara växer då hon även får ansvaret att ta hans om sin åldrade far. Samtidigt ges återblickar i Frances barndom, medan fadern August fortfarande levde men det knappt. Från jobb till jobb, från stad till stad. Ständigt uppslitna, ständigt bara de två.
Låt dig uppslukas av insikterna och inblickarna i de vitt skilda, men ändå sammanbundna människornas liv.