Jag tror faktiskt att man inte ofta tänker på VILKEN person som det är vars läppar man säger "Hej!" ifrån och ler det där inbjudande leendet med. Med vilken motivation kommer uttalandet, ur vilken förpackning?
I över en månads tid har jag växelarbetat i sociala sammanhang som i sportbutik från tidig morgon med lysande orange piké med namnbricka, i en dunkelt belyst folkfylld miljö i svart t-shirt och uppsatt hår på sena kvällar samt ute i naturen poserande framför kameran i kläder som följer naturens krafter och med så naturlig och insmältande look som möjligt. En kameleont är vad jag behövt vara och anpassat mig till. Olika sammanhang som har krävt olik social kompetens, olik lyhördhet samt olik ren fysisk prestation. Jag själv har ju tänkt att "jag är jag", men sån är inte situationen när det hela ställs på sin spets!
Idag har jag varit en butiksföreträdare som hjälpt ovetande kunder till bonuspoäng och sparande i samtidig investering av sitt aktiva liv. Ikväll ska jag vara en hjälpande hand att förvara och hålla koll på personers tillhörigheter medan de roar sig eller slappnar av i goda vänners sällskap på O'learys ("ditt andra vardagsrum") och från måndag ska jag värna rikets säkerhet i min fortsatta tjänst som militär i grönställ. Vilken Saga möter gemene man egentligen? Vad betyder det Saga säger i en svart "Staff"-tröja respektive när hon är kamoflagemålad och bär en Ak5a? Eller kanske bara ligger på mage i one-piece hemma på golvet och lägger ett pussel?
Utöver att det i livet finns så otroligt många tolkningstillfällen, finns det även reflektioner om vad man bör berätta och i vilka sammanhang. Jag anser att jag är en otroligt öppen och inbjudande person till mitt sätt och jag gillar när människor vet saker om mig. Sådant som jag vill höra om vill jag vara först att bryta isen med. Att bjuda på sig själv kan man dock visserligen bara göra och HOPPAS att det blir återgäldat. Som en god väninna myntade; genom en tjänst kan man aldrig förvänta sig en gentjänst, oavsett logiken i det!
Det jag vill komma fram till med flummandet ovan är i alla fall att vilken roll jag än hamnar och vilken mask jag än klär mig i, så vill jag vara Saga utöver den tröja eller uniform som täcker min fysiska form. Jag vill se människor och möta dem personligen utanför bådas vardagliga skal! Detta ger mig energi och kickar att förbättra mig och lockar fram nyfikenheten i vilket sociala sammanhang jag än finner mig i. Arbete som fritid kan alltså bli lika spännande! Och... det är nog just därför som jag så ihärdigt hållit uppe den arbets- och uppdragsflitiga nivå jag denna sommar försatt mig i!
Vem är du på jobbet? Och vem vill du att andra ska se dig som? :)