Jag tycker att det är bra att vi reflekterar över oss själva som plats, men jag tycker att vi alla borde vara mer delaktiga i och påverka vad som visas upp som sanningen om Norrland. Det är dags att vi norrlänningar själva tar befälet över Norrlandsbegreppet.
Precis som när det gäller en enskild människa så är det riskabelt att låta sig definieras av andra. Det finns faror i att vi norrlänningar skrattar med till nidbilden av norrlänningen som skildras i Jägarna eller Pistvakt, och att vi godkänner att det är bilden av oss. Det finns också faror i när vi accepterar en underlägsen grundposition i olika jämförelser. Till exempel i beskrivningar som att det är en bra utbildning eller ett bra universitet för att vara i Norrland och inte helt enkelt en bra utbildning, punkt. Vi måste vara vaksamma på de grundantaganden som sprids kring Norrland och allt efterhand blir välbefästa sanningar.
På samma vis måste vi som bor och verkar i Norrland engagera oss i hur vi och vår plats beskrivs i nationella och för den delen regionala dokument, som sätter riktningen för framtiden. Boverket arbetar just nu med att ta fram ett visionsdokument som beskriver Sveriges utveckling de kommande åren med sikte på 2025. Trots att det arbetet sker med delaktighet från kommuner och en rad relevanta organisationer som kan bidra med en flerdimensionell bild av vad Norrland, så finns där en huvudsaklig skildring av Norrland som Sveriges skafferi där naturresurser hämtas och forslas ut, men där ingen egentligen vill bo om man inte roas av självhushållning och hantverk. Mycket lite syns till exempel av de små och medelstora exportföretag som framgångsrikt konkurrerar på en global marknad med sin verksamhet baserad i Norrländsk glesbygd. Eller de dynamiska utvecklingsmiljöer och boendemöjligheter som är helt unika.
Hur vi pratar om oss själva och går med på att andra beskriver oss är avgörande för vår överlevnad. Det påverkat hur attraktiva vi är för de vi behöver ha utbyte och samarbete med och det påverkar hur mycket de är villiga att vara med och investera i utveckling och infrastruktur i Norrland. I våra sämsta stunder, när vi går med på beskrivningar och jämförelser som stärker en nidbild eller stereotyper, är vi vår egen värsta fiende. Att vi själva stundvis blir tveksamma för om vi duger till står i vår väg.
Jag kittlas av tanken kring vad som skulle hända om vi som utgör Norrlands kommuner tog ett enat och seriöst grepp kring hur vi kommunicerar våra värden. Vårt gemensamma unika erbjudande om man så vill. Så som Luleå jobbade inför etableringen av Facebook, fast i större format. Eller om vi som enskilda norrlänningar tog ett aktivt ansvar för att sprida en mer mångfacetterad bild av platsen och de som bor här. Om vi tog oss rätten att äga innehållet i det norrländska och förmedla det med självkänsla. Då tror jag att bilden av det attraktiva och utvecklingsinriktade Norrland som jag ser också skulle delas av fler.
/ Frida