Saga S

Samlar vuxenpoäng...

När jag i slutet på helgen matade in skivan med filmen "Young Adult" (Charlize Theron) som jag hyrt på Hemmakväll gick det upp ett ljus för mig. Jag behöver sluta upp med en hel del barnsliga fasoner och ta tag i även mindre roliga delar av livet...!

 

Flera av varandra oberoende katalysatorer har tillslut fått mig att börja samla vuxenpoäng. Vi talar bättre planering, informationsgenomgång, struktur och pensionssparande!

Jag avslutade den intensiva helgen som kantats av arbete blandat med en livad utgång med mitt arbetslag från Stadium (som var matchens företag då Modo mötte Frölunda) med en vandring till ICA Kvantum (="glädjepåse"!). Jag såg fram emot en lång kväll utbredd i soffan framför filmen "Young Adult" följt av svenska serien "Solsidan" och talkshowen "Hellenius Hörna" där Peter Forsberg skulle gästspela!

Hur som helst bunkrade jag upp med min Coke Zero, Ben n' Jerry's "Apple Pie" och en blandning av lösviktsgodis och exotic snacks. Det visade sig däremot att denna otroligt tragikkomiska film i princip hade MIG som huvudperson! Eller ja, i alltför många hänseenden i all fall! Jag kände verkligen hur jag tog åt mig över hur lätt jag tar på nästan allt gällande livet; som vänner, familj och arbete. Lyx är vad man upplever när man får lägga upp sitt liv och sina rutiner PRECIS hur man vill och göra det man vill NÄR man känner för det! Huvudpersonen Mavis (Charlize Theron) är dock 37år och inte 27år som jag snart fyller, men annars sammanföll våra ambitioner och rutiner i vår "lättsamma" och barnsliga vardag. Exempel:

* Känner man sig lite låg/deppig/trött tar man kliven till livsmedelsaffären och roffar åt sig en Ben n' Jerrys (ironin att jag just satt och åt en).

* Har man bråttom/är less går man på snabbmat.

* Vaknar man uttorkad med huvudvärk är det helt ok att hela världen får stå ut med vårt stönande och trasiga mjukisbyxor med matchande "hello kitty"- (godzilla i mitt fall) t-shirt. Hon började morgonen med att halsa Coca Cola light ur flaskan. Jag brukar i alla fall lyckas hälla Pepsi Max:n i ett glas....

* Hon är en usel bilförare men gör inget åt att förbättra det...och förlitar sig i svårare tekniska sammanhang på omedelbar hjälp utifrån.

* Hon är otroligt otålig på resultat gällande allt hon tar sig för. Saker ska hända NU helst NYSS (och annars beter hon sig som en barnunge).

* Hon har en tro på att INGENTING är omöjligt.

I filmen förs Mavis tillbaka till en liten stad där hon växte upp då hon sett på facebook att hennes ungdomskärlek just fått barn och hennes rotlöshet i storstaden kastar tillbaka henne i nostalgin om att det ännu inte är försent att vinna tillbaka honom. Some things are just meant to be! På snåriga vägar går sedan detta äventyr av drama med många Bridget Jones-aktiga steg.

För att höja mig själv lite får jag poängtera att jag lyckligtvis genomgick detta romantiska (otroligt omogna) stadie angående att få tillbaka "min stora kärlek" för flera år sedan. Den kärlek jag trodde var "meant to be" hade jag då lämnat på flygplatsen då jag satte foten på flyget och flyttade till Nya Zeeland i ett år. När jag kom tillbaka var jag helt övertygad ("blond, blåögd och hopplöst romantisk?") om att jag skulle få tillbaka det som var MITT och inget skulle få stå i min väg. Det är tur att jag inte längre minns mycket av vad jag tog mig till i min kamp att bryta upp ett (faktiskt!) redan lyckligt förhållande som min före detta pojkvän hamnat i. För... lycka kan ju inte finnas utan mig, det förstår han väl?!

Så tänker en young adult. En riktigt hybris-laddad tonåring! Då var jag 18år och IDENTISK med filmens huvudroll Mavis som vägrar att se negativa konsekvenser av sitt agerande. Jag spelade vid denna tidpunkt ut totalt och varje dag blev en tävling där jag kunde vinna mer och mer land. Idag känner jag igen mig i Mavis men vill inte begå hennes misstag igen. Jag vill inte behandla människor i min omgivning som medel till mina mål, för då är målet inte något jag är stolt över, utan enbart tecken på min oerhörda egoism. Dessutom tror Mavis att hon ibland får avsäga sig allt ansvar och bara dra upp benen i soffan som ett litet barn och bli ompysslad trots att hon bara hittar på hyss. Allt kommer enkelt och det som går på tok vill hon inte veta av utan flyr bara fältet.

Det jag (och filmens sensmoral) vill komma fram till är att allt inte bara kan vara "fun and games" . Istället för att fly från konsekvenser som ens val ackumulerar bör man försöka hantera dem på bästa sätt TROTS att det inte alltid känns kul. Vissa saker är dryga, tråkiga och oturssamma! Även ett givande samtal jag hade med en av mina systrar (som har ett utåt sett SUPERSPÄNNANDE jobb) väckte min tanke om att även om man själv väljer vad man ägnar sig åt följer nackdelar och skuggsidor med i bagaget!

Just av denna anledning gick jag igår in på Claes Ohlsson och investerade i pärmar för viktiga papper som räkningar, lönebesked och försäkringar. Senare sökte jag informationen om O'learys grundpelare i verksamheten så jag på min arbetsplats känner mig varmare i kläderna och inte tar genvägen till lönen utan faktiskt är införstådd i hur allt ska fungera.Och idag gick jag in på banken och gjorde mig insatt i hur pensionssparande fungerar och startade en långsiktig plan för mitt liv som ju inte ENBART bör levas vecka för vecka...!!

Baby steps och vuxenpoäng i rätt riktning alltså; mot ett ökat ansvarstagande!!

Publicerat