1,3 miljoner svenskar lever idag utan internet. Det försvårar möjligheten att vara medborgare i ett demokratiskt samhälle som blir mer och mer digitalt. "Internet är en diktatur", säger en äldre dam i programmet när hon inte lyckas koppla upp sig på nätet.
Men det handlar inte bara om en äldre generation som inte hängt med i teknikutvecklingen, om ekonomiskt svaga grupper som inte har råd med en egen uppkoppling, eller om att man bor på en plats där täckningen inte fungerar. Parallellt med detta finns grupper som har möjligheten att nyttja all tänkbar ny teknik men som väljer att stå utanför. Som aktivt väljer att inte gå med.
Oavsett om utanförskapet är självvalt eller påtvingat så innebär det en demokratisk och delaktighetsmässig klyfta mellan de människor som är uppkopplade och inte. Jag frågar mig vad den klyftan får för konsekvenser när vi gemensamt utvecklar ett samhälle som vi ska leva i tillsammans. Vad händer när inte alla har tillgång till samma information, kan meddela sig lika snabbt eller genom den kanal som erbjuds för dialog?
Rent principiellt tycker jag så klart att det är viktigt att alla har möjligheten, att det blir ett eget val att vara uppkopplad eller inte. Men ur ett utvecklingsperspektiv har jag svårare att förhålla mig till de som väljer att stå utanför. Eftersom jag tror allt blir bättre ju fler som är med och engagerar sig, så ser jag gärna att vi hjälps åt att klättra över de trösklar som kan uppstå i kölvattnet av teknisk utveckling.
/ Frida
Vill du se dokumentären De bortkopplade så hittar du den enklast på svt play : http://urplay.se/171969