Det är otroligt skönt att kunna ta av sig handskarna utan att förlora känseln i fingrarna, speciellt som en del av det jag ägnar mina lediga timmar åt just nu kräver bara fingrar. Tejpning av byggfolie, till exempel ett jobb som aldrig verkar ta slut. Men så småningom har jag väl satt den sista biten tejp också, för även om jobben verkar ändlösa så har vi faktiskt lyckats ro rätt många i hamn.
För fyra veckor sedan kom väggblocken och sedan dess har vi hunnit sätta dem på plats, räta upp dem, fästa fast dem och både svära åt dem och krama dem. Takstolarna är fästa och de två taksektionerna har fått såväl råspont som takpapp och plåt på sig. Från insidan har det gjorts luftspalter med hjälp av reglar, masonit och nån specialpapp och vi har fäst byggfolie och tätat i taken för att sedan sätta upp reglar inför isoleringen som skedde i måndags. Ytterväggen som inte följde med leveransen har byggts upp, isolerats och plastats och om ett par veckor borde vi gjort klart ute, fått upp innerväggarna och vara redo att sätta igång med att dra rören för elledningarna. Bortsett från den första veckan är allt dessutom gjort utanför våra ordinarie jobb, så personligen tycker jag inte det är så illa pinkat. Det hade dock aldrig gått så bra eller så fort utan all hjälp från släkt och vänner som av någon outgrundlig anledning fortfarande vill umgås trots makens och mitt dåliga temperament och enkelspåriga intresse.