Byggbloggen

Framsteg i min frånvaro

Efter att ha planerat att sätta upp skorstenen vid två tillfällen bara för att inse att det inte gick utan modifieringar fick den sättas upp en dag när jag var på jobbet.

Modifieringarna gjorde vi dock i förväg. Det utökade hålet i plattan har jag redan berättat om och innebar inga direkta svårigheter. Resten var dock klurigare. Plåtarna för genomföringen var egentligen tänkta för en kallvind med ett innertak utan lutning, men då det inte finns någon kallvind i taket genomföringen skulle göras och vårt tak lutar 18 grader kom plåtsaxen fram. Efter en hel del diskussioner (snällt ord) enades maken och jag hur vi skulle göra och resultatet blev en finfin kanal. Därefter upptäckte vi att startröret till kaminen var för långt och stack upp omkring 5 centimeter. Efter lite svordomar och letande i instruktionerna kom vi fram till att de förmodligen skickat ett rör anpassat till samma modell som vår kamin, fast med tillägget ”T”. D.v.s. till en Contura 35 T istället för till vår Contura 35. Då det var lördag kväll gick det inte att göra så mycket åt saken (inte för att vi tog det med jämnmod direkt) och vi fick vänta till måndagen med att kontakta företaget. De sa att de inte alls skickat fel rör, men att de däremot glömt att skicka en manschett. Huruvida det var en lösning i efterhand eller inte (det stämmer nämligen inte med monteringsanvisningarna) är av underordnad betydelse då detta besked innebar att skorstenen äntligen kunde monteras.

Då jag var på jobbet dagen detta skedde har jag inte så mycket att förtälja om äventyret. Mina föräldrar hjälper istället Martin med eländet. Någon gång på förmiddagen får jag en suddig bild som ska föreställa ett hål i taket, lite senare en rapport om att arbetet är ”Irriterande! Men det kommer att bli klart”. Ytterligare några timmar senare kommer en ännu suddigare bild på huset från infarten och vad jag förstår av texten är det för att jag ska beundra skorstenen som ska sitta på plats. Det gör jag, även om den inte går att se på bilden.

Väl hemma påpekar jag att det nog var lika bra att jag inte var med, med tanke på mitt kontrollbehov och mina åsikter om detaljer. Maken och min pappa utbyter snabbt blickar innan de förklarar att tanken slagit dem själva under flera moment av monteringen. Tydligen har de tänkt ”tur att inte Märta ser det här”. Tyvärr vägrar de berätta vad de gjort som skulle kunna uppröra mig, och jag kan inte låta bli att undra …

Publicerat