Robert W Jonsson gjorde sitt första marathon 2015, fick kort därefter diabetes typ 1 och bestämde sig för att göra det igen som diabetiker. Sedan dess är han fast för löpningen.
– Jag ställer mig hela tiden frågan hur långt jag kan springa, säger Robert. Om jag tror mig kunna samla den kraft som krävs för att ta mig över en kontinent vill jag testa om det är så. Vi har haft den här galna idén i ett par år nu men det är fortfarande lite oklart hur den dök upp.
Cecilia Wackerberg Jonsson tog upp löpningen på allvar igen när hon och Robert blev ett par 2016.
– Jag hade en del höftproblem då och fick ofta höra att jag vid min ålder inte borde springa, säger Cecilia. Det gjorde mig irriterad och efter mitt första mara-thon kunde jag konstatera att löpningen läkte höften. Nu vill jag bevisa att även kvinnor som är över 50 kan springa riktigt långt.
Starten går 16 maj från Palermo och planen är att avverka 30 mil i veckan, med sex dagar på väg och den sjunde dagen i vila. 330 mil senare, i början av augusti, räknar de med att anlända till Sjuntorp.
– Det är min födelseort och jag har min mamma och syster där som möter oss med bubbel och kramar, säger Cecilia. Att vi startar på Sicilien är för att Robert älskar Italien.
De packar i resväskor och flyttar sedan över den begränsade packningen till en joggingvagn.
– Mina diabeteshjälpmedel tar en del plats och så har vi med ett tält med tillbehör för att hålla nere boendebudgeten, säger Robert. Vi packar två par springskor var men kommer behöva köpa fler längs vägen, det blir runt 70 mil på ett par för mig.
– Underkläderna ska räcka för sex dagar och så tvättar vi på vilodagen, säger Cecilia. Lyxen blir ett par jeans var, i övrigt är det löparkläder som gäller. Eftersom vi gillar att läsa har vi med oss var sin läsplatta.
Förra sommaren blev det en tur till Östersund och tillbaka för att testa packning med mera. En lärdom därifrån blev att lämna stormköket hemma.
– Det behövs mer proviant här där det är långt mellan affärer och mackar, säger Robert. Nu kommer vi att äta mer kall mat i stället.
Robert behöver vara noggrann med maten på grund av sin celiaki. Får han i sig gluten påverkar det blodsockret som redan riskerar att bli lågt på grund av värmen.
Det medhavda insulinet behöver skyddas mot värme och direkt solljus för att inte tappa sin effekt, det löser Robert med speciella kylkristaller.
– Jag ser fram emot kontrasten mellan att sova i tält under veckan och sedan lyxa med en hotellnatt, god mat och dryck, säger Robert.
För Cecilia är trafiken ett orosmoment. De kommer behöva passera tunnlar, avsnitt med mycket trafik och smala vägar.
– Där är vagnen bra eftersom den uppfattas som en barnvagn och får många att sakta ner, säger Cecilia.
De senaste sju veckorna har Robert och Cecilia dragit ner på springandet. Det finns skavanker som behöver läka inför den stora utmaningen. För Cecilia är det hälarna som krånglar.
– Vi är medvetna om att det kan uppstå skador och planen då är att köpa en cykel och cykla tills det går att springa igen, säger Cecilia.
– Men vi vet att en vilodag gör mycket för kroppen, säger Robert. Vi får vara lyhörda, inte överbelasta och erkänna våra begränsningar om det börjar göra ont någonstans.
Nu väntar alltså en löparutflykt på tre månader och det finns mycket som de båda ser fram emot.
– Självklart lockar solen, upplevelserna och maten och vi ska se till att ta oss tid för många möten med människor, säger Robert.
– Jag ser fram emot äventyret, säger Cecilia. Att vara helt frikopplad från ansvar annat än för oss själva och att vi tar oss fram längs vägen. Alla har inte möjlighet att göra en sådan här sak men vi har det och då vill vi göra det. l
Nyfiken på hur det går för Robert och Cecilia?
Vi kommer löpande få hälsningar från dem som vi publicerar i tidningen och du kan följa resan på instagramkontot @siciliensjuntorp22