Veckans platta
Emile Parisien ”Louise”
(ACT Music)
Franske sopransaxofonisten Emile Parisien fyller jämnt i år, 40, och firar även 10-årsjubileum hos jazzbolaget ACT. Det gör han med en stor turné under året och med albumet ”Louise” i bagaget – en platta han gjort med sin nya sextett där hälften av musikerna är hämtade från USA: trumpetaren Theo Croker, basisten Joe Martin och trummisen Nasheet Waits. Medverkar gör också Parisiens landsman Manu Codjia, gitarr, och den italienske pianisten Roberto Negro – två musiker som i flera olika konstellationer spelat med Parisien tidigare.
Inledande titelspåret är en närmast meditativ historia och ”Louise” refererar till skulptören Louise Bourgeois (1911-2010) berömda jättespindlar. Därefter följer Weather Reports ”Madagascar” där Martin och Waits matar på intensivt medan Negro bjuder på riktigt fina inlägg och solon på sitt piano. Crokers trumpetsolo backas också upp med en drivande basgång och Martin ges även utrymme för ett mäktigt bassolo där Codjia går in och följer i samma spår med gitarren innan Parisien knyter ihop allt. En suverän version av Joe Zawinuls komposition. Det är stundtals mycket lekfullt i den tredelade sviten ”Memento”, med massor av ljud man kanske inte uppfattar vid första genomlyssningen. ”Jojo” är en blinkning till tyske superpianisten Joachim Kühn och Manu Codjias ”Jungle Jig” är en riktig röjarlåt – i stark kontrast till Theo Crokers avslutande ”Prayer 4 Peace”.
Vinylklassikern
Todd Rundgren ”Something/Anything?”
Multibegåvningen Todd Rundgren hade lagt sitt band Nazz på hyllan efter tre album och samtidigt redan påbörjat sin solokarriär i början av 70-talet. En karriär som han under många år körde parallellt med sitt kommande band Utopia. I februari 1972, för 50 år sedan, släppte han det här dubbelalbumet som innehåller massor av musik. Självförtroendet hade vuxit efter de två första soloplattorna och nu hade Rundgren bestämt sig för att göra allt själv. På tre av de fyra LP-sidorna, totalt 18 låtar, spelar han alla instrument och han har förstås även skrivit all musik.
Inledande singeln ”I Saw the Light”, som Rundgren hävdar att han gjorde klar på mindre än 20 minuter, nådde 16:e plats på Billboard Pop Singles. ”Wolfman Jack” ångar av Motown-sound, och även den släpptes som singel, men först 1975. ”Couldn’t I Just Tell You” är till skillnad mot de flesta andra låtarna på albumet betydligt rockigare och det förvånar inte om Tom Scholz hittade inspiration här till sin grupp Boston. På ”Little Red Lights” blir Rundgren ännu tuffare, här går tankarna lätt till Jimi Hendrix. Fjärde albumsidan är inspelad live i studio tillsammans med en rad olika musiker, bland andra The Brecker Brothers på blås – och då svänger det rejält. Här återfinns Rundgrens allra första låt som han skrev, ”Hello It’s Me”, och som släpptes som B-sida på första singeln med Nazz. Den nya versionen nådde plats 5 på Billboard 1973.