Som vi berättade förra veckan byggs just nu tunnelbanans blå linje i Stockholm ut med tio nya stationer. Två av dem ska utsmyckas av konstnärer från Örnsköldsvik. Iréne Vestman fyller den nya slutstationen Barkarby med sitt eget formspråk i betong och granit. Stationen mellan Barkarby och Akalla – Barkarbystaden – är det Helena Byström som ska fylla med sina konstuttryck.
– Det gjordes en utlysning och man fick skicka in förslag anonymt, kanske det var en anledning till att jag fick jobbet. Jag är ingen kändis i Stockholm, säger Helena Byström, född och uppvuxen i Örnsköldsvik.
Barkarbystaden är det största stadsbyggnadsprojektet i Stockholmsområdet just nu och enligt planen kommer det 2035 att bestå av 14 000 nya bostäder och tusentals nya arbetsplatser. 2026 är det dessutom planerat för invigning av den nya tunnelbanelinjen på 4,1 kilometer som förbinder Akalla med Barkarby, där en av Sveriges äldsta flygplatser tidigare låg.
Barkarby flygfält togs i bruk 1913 och flygverksamheten pågick fram till 2010. Nu lyfter Helena in delar av historien om Barkarby flygfält i den nya tunnelbanestationen.
– Jag kopplar mitt arbete till ordet ”flyg”, och tanken är att det ska kännas som att komma upp i luften i stället för att gå ned i underjorden, berättar Helena.
På väggen vid spåret ska projiceringar täcka en yta av cirka 240 meter, inte heltäckande men i breda vinklar.
– Det blir molnformationer, som att titta på en sommarhimmel där molnen hela tiden förändras. Det blir en blandning av filmat och dataanimerat material.
Dessutom blir det texter i golvet på perrongen, texter med uttryck som kopplas till det nedlagda flygfältet, och verksamheten där. Den första texten ligger redan klar i väntan på att provgjutas, och den snirkliga vackra skrivstilen lyder: Markdimma – ingen flygning idag. Texten har skrivits av Björn Kristoffersson, ordförande i Kungl Svea Flygflottilj F8 Kamratförening, med hans egen handstil.
– Jag vill ha flera olika handstilar, fina handstilar. Många kan idag inte längre läsa en fin skrivstil men texterna blir för dem som vackra bilder. Just nu håller jag på att samla in olika berättelser och korta strofer som jag kan använda mig av. På grund av pandemin har jag inte kunnat träffa folk på ett och ett halvt år eftersom de jag söker ofta är i riskgrupp. Jag vill ha minnen från flygfältet och förutom piloter och mekaniker har jag bland annat pratat med en kvinna vars mormor jobbade på markan.
Texterna skärs ut i mässing med laser och sedan gjuter man fast dem i golvet.
– Jag ville använda mig av mässing, det är ett ädelt material som förr användes i tunnel- banan. Den gyllene färgen ger en varmare och mer omhändertagen känsla än rostfritt, och blir som ett smycke, förklarar Helena. Texterna blir som tomtebloss från förr på den här platsen.
Helena kommer under det närmaste året att samla färdigt sina texter, därefter är planen att hon ska börja jobba med tekniken för projiceringarna.
– Jag vill inte göra något för tidigt när man har så lång framförhållning, både vad det gäller den tekniska upphandlingen och rent gestaltningsmässigt. Jag vill vara i samtiden så gott det går innan jag tar de slutgiltiga besluten kring gestaltningen.
Även om det här jätteprojektet tar upp en stor del av Helenas vardag så har hon också andra projekt i gång. Under 2022 fortsätter hon med sitt och koreografen Anna Källblads dansperformanceprojekt City Horses och ger sig ut på Europaturné. City Horses hade premiär i Stockholm i maj 2017 och har visats i bland annat Köpenhamn, Uppsala, Göteborg och Australien. Man har också visat den i Umeå och idén är att lyfta fram kvinnorna. Överallt i städer kan man se statyer med kungar och stridskämpar till häst. Stoiska, praktfulla, tyst stirrandes ut över världen. Men var finns kvinnorna?
– Det är humoristiskt men samtidigt med ett stort allvar, och dessutom ett aktuellt ämne – kvinnans plats i det offentliga rummet. Hur stor plats får man ta? Hur får man ta sig fram och hur får man vara klädd, något som ständigt kommenteras.
Helena jobbar också halvtid som en av tre verksamhetsutvecklare för Konstfrämjandet, där hon har ansvaret för norra halvan av Sverige. Till våren väntar ett projekt som kommer att visas på konsthallar runt om i hela Västernorrland, bland annat på Örnsköldsviks museum och konsthall.
– Jag arbetar även på med ett projekt om gestaltad livsmiljö och offentlig konst i Norrbottens region, som står inför stora stadsomvandlingar och omfattande nybyggen.
Här i Örnsköldsvik är Helena nog mest känd för sitt årligt återkommande konstprojekt Blånagla, och för den silverglänsande skulpturen Libjiesbåaloe i Herrgårdsparken i Köpmanholmen. 1998 gjorde hon en stor glasmosaik på hopptornet i Eriksdalsbadet i Stockholm, ett exempel på offentlig utsmyckning som många kunnat se och ha glädje av.
– Jag träffade en som simmar där dagligen och som berättade att hon uppskattat det.
2026 invigs de nya tunnelbanestationerna i Barkarby i Järfälla och då kommer Helena Byströms konst att kunna ses av mängder av resenärer varje dag.
– Det är förstås jätteroligt att få ett sådant här uppdrag, det är något som blir väldigt permanent och som många kommer att se.
Fakta: Nya tunnelbanan
Nya tunnelbanan är projektnamnet för 18 stationer och tre mil nya spår som byggs på uppdrag av Region Stockholm. Stationerna förlänger den blå linjen mot Nacka och Söderort samt till Barkarby. Dessutom byggs en gul linje mellan Odenplan och Arenastaden och en ny linje med sex stationer mellan Fridhemsplan och Älvsjö. Konstnärer fick skicka in förslag anonymt och i början av 2016 valdes förslagen ut. Arbetet med den 4,1 kilometer underjordiska tunnelbanan som förbinder Akalla med Barkarby startade först och har kommit längst. Stationerna Barkarbystaden och Barkarby invigs 2026.