Det är en grå oktoberdag och det har just slutat regna när vi närmar oss skogsgläntan ovanför Ängetskolan. Röster hörs och det är fullt av rörelse bland träden där eleverna övar på orientering.
– Kapten Gråskäggs silvermynt ligger gömda här i skogen, förklarar lärare Staffan Blomquist. Med hjälp av bilder på olika platser ska eleverna försöka hitta mynten.
Vid vindskyddet är ett tak uppspänt som skydd för regnet och därunder värmer elden som är ett obligatoriskt inslag under ute-lektionerna.
– Det finns alltid en eld i gång och det måste alltid finnas något gott att äta, säger Staffan.
Den här dagen står stekta kanelbullar på menyn. Eleverna får själva förbereda och steka bullarna. Ark av smördeg penslas med smör och på det ska socker och kanel strös.
– Hur mycket socker ska jag ta Staffan? frågar en elev.
– Ta efter smak, blir Staffans svar.
Snart fylls luften av doften från nygräddade kanelbullar. Det är aktivitet på olika håll i skogsgläntan. Några söker fortfarande efter mynt medan flera elever hjälps åt med kanelbullarna. Samspelet mellan elever, assistenter och lärare är tydligt. Samtal pågår, instruktioner ges, en konflikt behöver lösas där en kram delas ut när allt har ställts till rätta.
Bakom begreppet naturskola står Natur-skoleföreningen i Sverige, vars motto är ”Allas rätt att lära ute”. Genom utomhuspedagogiska metoder får eleverna lära och uppleva i ett aktivt samspel med platsen, miljön och varandra.
Forskning visar att det spelar roll för barns hälsa att dagligen få vara utomhus. Eleverna blir engagerade och kommer lättare ihåg vad de lärt sig. Dessutom svetsar utomhusaktiviteter samman gruppen och bidrar till bättre samarbete även i klassrummet.
– Det här med naturskola är nytt för i år och vi har varit i gång ett par veckor nu, säger Staffan. Det passar oss bra eftersom vi bor där naturen finns nära. Vi har haft en utbildningsdag med Umeå universitet och det blir flera till våren.
Bakom Staffan dyker en elev upp. Det är Tindra Dahlqvist som behöver hjälp med orienteringen. De ger sig i väg tillsammans. Vid elden står Sofie Åhlander och steker kanelbullar.
– Jag gillar att vara ute så här för det är en annan miljö än i klassrummet och det kan vara jobbigt att vara i samma miljö hela tiden, säger Sofie.
Tindra dyker upp igen, den här gången med en påse silvermynt i handen.
– De var gömda i trädet, jättesvåra att se men jag hittade dem!
En elev som gärna håller sig nära elden är Lisa Edin.
– Det är roligare att vara ute än inne och jag gillar att få göra upp eld och sådant, säger Lisa.
Utelektionen börjar närma sig sitt slut. Så när som på några vidbrända exemplar har bullarna landat i magarna på nöjda barn och för Staffan återstår att samla gruppen för en stunds reflektion och sammanfattning av dagens lektion.
– Det är så tydligt att det händer något med alla när vi kommer ut i skogen, säger Staffan. Jag har ett minne från ett tidigare tillfälle, en elev där det verkligen märktes på hela hennes kropp att det infann sig ett lugn när hon kom ut.
Gruppen samlas vid elden där ännu en skolvecka ska avslutas ute i skogen och såväl elever som lärare har en välförtjänt helg att se fram emot.