Du är här

2021-09-24 - Nyheter/Reportage
  • Kibo (Vindbackens Eddie) med pejlen på sig.
  • Ettåringen Röj (Spökestens Alfred) busar i skogen.
  • Frost (Tjuvjägarens Alfonso) tackar för maten.

I älgens spår

Det är tidig septembermorgon, luften är klar och solen på väg upp bakom bergskammen. En efter en anländer jaktlagets deltagare och röster blandas med ljuden från morgonpigga hundar.

Årets älgjakt har just börjat när 7an hälsar på Jenny Martinell och hennes tre älghundar i Uttersjö men texten i ingressen ljuger. Vårt besök äger rum på kvällen när solen är på väg ner efter Uttersjö jaktlags första jaktdag. Med hunden Kibo vid sin sida beskriver Jenny hur en jaktdag börjar.
– Vi samlas här vid sextiden på morgonen för att dela ut passen och lotta ut hundförar-na på olika områden. Vi är 18 deltagare i jaktlaget varav fyra är hundförare.
Jenny fäller ner en karta från taket i vindskyddet och pekar ut ett område.
– I dag gick jag och Röj här på Björnberget. När passarna är på plats i tornen väljer jag var jag släpper hunden. Det beror på vinden, hur terrängen ser ut och var älgarna brukar röra sig. Jag går genom området och hunden ska söka ut i öglor från mig. En sök-tur kan vara från ett par hundra meter till närmare en kilometer. Känner han inget spår eller vittring ska han komma tillbaka och ta ut en ny sökriktning. Med pejlens hjälp ser jag var han har sökt.
Att smyga fram i terrängen och följa hundens arbete är en stor del av jakten för hundföraren. Det blir många steg för Jenny i väntan på ett upptag, ännu fler för hunden.
– I dag kom det ett upptag och den älg-tjuren sprang framför Röj i tre kilometer, sedan släppte han och då ska han ju söka sig hela vägen tillbaka till mig. Hundar som är duktiga på att bakspåra är ovärderliga i jakten. Min femåring Kibo har stark jaktinstinkt och spårar länge även om han inte kommer i fatt älgen. Där skiljer det sig mellan olika hundar. Några följer älgen länge innan de släpper medan andra hundar släpper tidigt om de inte får kontakt och kan ställa om älgen. När hunden ställer älgen ska den skälla på den när den står still eller går i sakta mak.

Jennys tre hundar är alla av rasen jämthund. Med sina 12,5 år är Frost äldst av dem och han var hennes första egna hund.
– Jag har vuxit upp med jakthundar och följt med pappa och hans hundar på jakten sedan jag var runt sex år. Jaktlicensen tog jag när jag var 16 och Frost har jag haft sedan han var valp.
Vi promenerar den korta biten från vindskyddet hem till Jennys gård. Där blir det livat i hundgården när Röj och Frost ser att Kibo kommer tillbaka.
– Röj gjorde sitt första pass i dag. Han är bara drygt ett år och innan hunden når den åldern är den inte fysiskt utvecklad att jobba hårt och inte heller mentalt mogen för jakt som jag ser det.
Trots en lång jaktdag med intensivt arbete verkar det finnas massor av energi kvar hos Röj. Han springer fram och tillbaka medan Jenny förbereder hundarnas middag. Frost kastar sig över sin matskål och Röj får komma med ut i skogen en stund.
– Nu kommer ni få se på en studsboll, säger Jenny. Jag kan bli tokig på Röj ibland när han är så här, den här energin vill jag ju ha ut i jakten.
Röj studsar på bakbenen intill Jenny och är ivrig att få komma i väg. Väl i skogen lugnar han sig lite.
– Så här energisk var ingen av de andra när de var unga så det visar att det skiljer sig mellan individer. Mycket handlar om vad de får med sig från sina föräldrar men jag har mycket hellre en hund som är pigg än en som är seg. Därmed inte sagt att det ena skulle vara bättre än det andra i jakten.

Älghundens träning handlar mycket om fysisk och mental aktivitet. Jakten pågår i tre månader men resten av tiden ska hundarna vara trivsamma familjemedlemmar vilket kräver engagemang från hundägaren.
– Målet inför jakten är att de ska få 100 mil i benen för att vara redo fysiskt. En hård dag i skogen sliter på leder och muskler. Det är min skyldighet att motionsträna dem så att de håller länge. På vintern får de dra släde och spark och springa framför skotern, när det är barmark blir det framför fyrhjulingen. Det är alltid hundarna som bestämmer tempot och de håller så pass hög fart att jag inte fixar att hänga med till fots.
Hur hunden söker är individuellt och går inte att påverka med träning, de lär sig och utvecklas med åren. När söket ger resultat lär de sig vad som fungerar och ändrar sitt sätt att söka.
– Jag spårtränar hundarna en del men viktigast är att vara mycket i skogen, särskilt när de är valpar. Varierad miljöträning där de får samspela med andra hundar och hanteras av andra människor är också viktigt. Jag vill ha sociala, trevliga hundar som jag trivs med både i skogen och hemma i köket.
När vi ber Jenny beskriva hur den bästa jaktdagen ser ut liknar det bilden som ingressen försöker måla upp från morgonen vid vindskyddet.
– Det är en dag som i dag, när det är klart på morgonen och solen går upp och värmer under dagen. Det får gärna finnas en tydlig vind men inte vara blåsigt. Det ska ska vara så där som man vill ha det när det är trivsamt att vara i skogen. Det allra bästa med älgjakten och vårt fina jaktlag är samvaron och det sociala, att få sitta och fika och surra efter passet och så naturupplevelsen så klart, tillsammans med hunden.

Dela med dig av denna artikel på: