Det tar en stund att ta sig fram längs den ensliga skogsväg som leder till Hundtorpet i Västansjö. Väl framme välkomnar dock en mångfald av både två- och fyrbenta individer och den tysta bilfärden förbyts till ett potpurri av liv och rörelse.
Det är torsdag kväll och för medlemmarna i Brukshundklubben i Örnsköldsvik väntar bruksträning med grenar som spår, sök och rapport; ett tillfälle för samkväm och exersis för såväl hundar som dess ägare. Denna kväll tränas även rallylydnad inför helgens stundande hemmatävlingar.
– Vi är ungefär 250 medlemmar. Nu kommer vi i gång igen med allt tätare träffar och ser ett uppsving med unga, nya medlemmar, säger en glad Monica Backerholm, ordförande sedan ett år tillbaka.
I båda fall syftar hon på pandemin; den som dels satt krokben på verksamheten och dels inneburit att fler på senare tid valt att skaffa hund – något det denna kväll finns mängder av. På agilitybanan springer bland andra den australiska terriern Vilda, podengon Hilding, jämthunden Japp och de båda border collierna Zimba och Ayo.
– Agility är roligt, säger Tarmo Laine, husse till den sistnämnda. Vi tränar korta pass varje dag, även hemma. Det gäller att hitta en bra balans.
Med hunden Birk var Tarmo förste reserv till agilitylandslaget och VM i Österrike 2009. Med Ayo är målet att komma med som fullvärdig tävlande.
– Fem år till så kan det bli verklighet, säger Tarmo förhoppningsfullt.
Runt omkring agilitybanan står fler hundar och tittar på när hund efter hund tar sig igenom hindren. Energinivån är hög och skallen många – att aktiviteterna engagerar är tydligt.
Att klubben betyder mycket vittnar alla medlemmar vi pratar med. Gemenskapen, berättar de, är stor.
– Att få vara med likasinnade är en glädje, vi hejar och gläds åt varandras resultat, säger Helena Hägglund, medlem sedan 1995.
Hela denna vecka är Hundens vecka och för den hundägare som är nyfiken arrangerar klubben i samarbete med Studiefrämjandet därmed ett flertal prova på-aktiviteter. Såsom nämnda agility men även rallylydnad och nosework; en nytillkommen sport i vilken hunden ska urskilja specifika dofter i olika miljöer. Därutöver anordnas en officiell lydnadstävling och på lördag den 18:e en inofficiell hundutställning.
En hund som utmärkt sig i en sådan är 2,5-åriga Thilwhil's Miro.
– Det är en jättefin ras, mycket hund, rolig och tänkande, säger matte Elin Molander som nyligen utställningstävlat med sin hovawart på Hovawart-SM i Ljusdal.
Resultatet? Thilwhil's Miro knep så klart förstaplatsen och titulerades "Best in show".
– Mycket roligt – och ett bra kvitto på att han är ett jättefint exemplar eftersom jag vill ha honom som avelshane.
Som sällskap för dagen har Elin och Miro med sig kompisarna Linda-Li Isaksson och hovawarttiken Freja. Egentligen döpt till inte lika korta Siljan Hofs Fräsiga Freja kan även hon stoltsera med ett nationellt "Best in show"-pris för valpar.
Förutom tävlingar fyller klubben även andra viktiga funktioner. Bland många andra för Linda-Li vars rottweiler-schäfer-blandning Torro gått från att vara en omplaceringshund med problematik till en glad tioåring med flera medaljer i rallylydnad.
– Ett klassiskt misstag är att man inte aktiverar sin hund. Att träffa andra hundar är jätteviktigt, säger Linda-Li.
Bildad 1941 firade Brukshundklubben nyligen 80-årsjubilem. En lyckad augustikväll med buffé och tårta – och självklart mycket hundsnack, berättar Monica Backerholm.
– Det är fascinerande hur hundar kan förena. Nu är vi på framåtmarsch, det händer mycket och vi ser fram emot att fira 90, säger hon och skickar en sista passning:
– Du som vill kan alltid komma förbi våra öppna kvällar och prova på.