Kom och samlas här nu vänner, så ska jag berätta en liten historia för er. Det här är ingen godnattsaga eller en historia om stora, ståtliga äventyr mellan riddare och drakar, och inte heller en historia där hjälten genomlider stora prövningar och får både rikedom och någon vacker person att kyssa i slutet. Nej, det här är en historia som har sitt ursprung i en dröm om att tjäna lite snabba pengar, och hur denna dröm skapade någonting som idag är ökänd i sina kretsar men samtidigt också har en vid och älskad kultstatus.
Vår historia börjar under 80-talet. VHS-boomen är enorm i Sverige och det är många, både svenska och utländska bolag, som vill köpa in sig i hyrkassett-marknaden för att tjäna lite enkla pengar. Framförallt tecknade serier verkar vara omåttligt populära och det är bra många som ser möjligheterna med att tjäna pengar på att köpa in serier från utlandet för distribution i Sverige. Ett danskt bolag har köpt rättigheterna för distribution av en japansk tecknad serie vid namn Cyborg 009.
Cyborg 009 handlar om cyborgen Joe och hans åtta cyborgkamrater. De nio cyborgerna besitter varsin superkraft, och de använder sina krafter för att rädda världen mot olika hot såsom livsfarliga jättar, andra cyborgs som är onda eller den kriminella och livsfarliga organisationen De Svarta Spökena.
Efter att bolaget köpt in serien så blir det dags för distribution i bland annat Sverige. Men trots att serien, precis som många tecknade japanska serier, kanske egentligen är gjord för tonåringar och unga vuxna så vill man sälja serien som en barnserie. Och då behöver man dubba serien till svenska. Och för att dubba behöver du röstskådespelare.
De börjar söka efter en dansk skådespelare som talar svenska, och de får ganska snabbt tag på en: den svensk-danske skådespelaren Timm Mehrens.
Mehrens är ung och hungrig efter att tjäna snabba pengar och är helt klart intresserad av gigget. Och hans svenska bedöms som bra nog vilket leder till att han får jobbet. Han, och ingen annan. Bara en person anställs för att göra rösterna till karaktärerna i serien. Som om det inte vore nog så får han även ansvaret att översätta manuset till svenska. Och översättningen sker samtidigt som själva röstinspelningen sker.
Timm Mehrens talar svenska, men hans svenska är kanske inte så bra som den borde ha varit. I och med att han måste göra översättningen i princip samtidigt som han ska tala in replikerna så blir både ord, grammatik och meningsuppbyggnad lite konstig eftersom han faller tillbaka på det danska sättet att prata på då och då.
Den unge Mehrens är en kompetent röstskådespelare som ändå gör ett hyfsat bra jobb med tanke på omständigheterna, men man måste komma ihåg att han ska göra röster till samtliga nio huvudkaraktär samt alla bakgrunds- och bikaraktärer, samtidigt som han översätter manuset, och att saker och ting helt naturligt då också blir konstiga och att röster blir knasiga. Det blir långa dagar av inspelningar och det är möjligt att det finns en viss press att få jobbet gjort så fort som möjligt.
Och då händer någonting som inte får hända. Det visar sig nämligen att mikrofonen var felvinklad, och det inspelade ljudet går inte att använda. De måste börja om från början. Pressen ökar. Titt som tätt tycks Mehrens börja glömma bort vad det var för röster han gav karaktärer, eller så glömmer han kanske helt enkelt bort vilken karaktär han röstger för stunden, så karaktärer får nya och ofta allt mer knasiga röster. Hans översättning till svenska blir kanske inte så mycket bättre heller. Ord som ”sanningen” sägs istället på det danska sättet, ”sannheten”, och i en del meningar blir det svårt att utröna vad karaktären försöker säga då svenska och danska sättet att prata på tycks nästan flyta ihop till en svårförstådd röra.
Redan i de två första avsnitten blir en del meningar och ord fel, såsom följande:
"Gudarnas Genomståndelse (istället för Återkomst)"
"Tiden är inne, idag blir det mej som vinner"
"Utlöst ett missil (istället "för avfyrat en missil")"
"Den fruktade sannheten (istället för sanningen)"
"Dom e inte människer, dom e robotter (här borde han ju såklart säga robotar)"
"001, menar du verkligen att jag ska tro på mytologiska kämpar och gudarnas genomståndelse?"
Detta är förvisso små bagateller, men allting bidrar till det slutliga resultatet av dubben. Utöver de knasiga orden och meningarna så används även svordomar rätt så friskt, och någon variant på ordet "jäklar" yttras minst en gång i vad som tycks vara varje avsnitt.
Dessa knasiga ord, meningar och svordomar är föstås inget som bolaget tänker på. Så fort inspelningarna är gjorda så klipps allting ihop och lite senare så dyker den nya serien upp på den svenska hyrfilmsmarknaden och blir även tillgänglig via film-prenumerationstjänstern Barnfilmsklubben. Serien blir kanske aldrig någon dunderhit, men det är ändå många barn som får ta del av det tecknade äventyret. Barnen tänker kanske inte på att det bara är en person som gör alla röster, men det är nog många som tycker att det är en kul och intressant serie som kanske även kan ses som lite "barnförbjuden" på grund av svordomarna.
15 – 20 år passerar. Barnen har vid det här laget vuxit upp till vuxna människor. För många av dem så är serien bara ett dunkelt minne, men den är inte helt bortlömd. Det finns många med nostalgiska minnen kring serien, och serien är väl känd bland svenska entusiaster kring tecknad film. Ja, en del av dessa entusiaster rentav älskar serien. Kanske inte för att den är bra, men just för hur underlig och knasig dubben blev, och hur rolig de tycker att serien är på grund av det. Serien får en kultstatus men ges aldrig ut igen på svenska i Sverige, utan finns bara tillgänglig på gamla VHS-band. De VHS-band som finns säljs ofta för stora summor då de har blivit kultförklarade rariteter.
För samtliga entusiaster finns det dock en stor fråga; vem var det som stod bakom dubben? Det fanns nämligen ingen information om vem dubbaren var. Inte på kassetterna eller omslagen. Inte i tidningar, brosycher, arkiv eller hemsidor.
Ja, det verkade faktiskt inte finnas någon information över huvud taget att hitta.
Spekulationer börjar att flöda på nätet och många vilda teorier växer fram om vem det är som gjorde den där hemskt dåliga och roliga dubbningen. Han ges smeknamnet ”Karsten”, och teorierna om vem han var varierar, alltifrån att han bara var en komplett nobody till att han var en utlänning som erbjöds jobbet då han var billig att anställa, därav den knackliga svenskan. En av entusiasternas favoritteorier, som även accepteras som sanningen bland en del, är att han jobbade med att dubba danska mjukporrfilmer och gjorde Cyborg 009 som ett extraknäck.
Fler år passerar och vi når 2018. Den svenska nördpodcasten ”Par i Pixlar” meddelar att de har en stor nyhet som de kommer att släppa i ett kommande avsnitt. Kort därefter, i avsnitt ”105 – Sidequest Cyborg 009”, kan de avslöja att det var Mehrens som gjorde dubben. Efter närmare 30 år är sökandet över.
Efter de 30 åren så har Mehrens blivit en framgångsrik röstskådespelare, regissör och producent i Danmark. Som röstskådespelare har han varit inblandad i åtskilliga dubbningar av tecknade serier, däribland gjort rösten som Rafael i den danska dubben av den äldre Teenage Mutant Ninja Turtles serien, och senare som Shredder, eller på svenska Strimlaren, i nyare Turtles-serier.
I podcasten intervjuar de Mehrens, och han berättar i det stora hela den historia som jag berättat för er här. Han kom inte ihåg mycket av Cyborg 009, men han kom särskilt ihåg den där fadäsen med mikrofonen och att han var tvungen att översätta manuset bara strax före han skulle spela in rösten.
Intervjun togs emot av både glädje och besvikelse bland entusiasterna. Glädje för att sanningen om vem ”Karsten” var äntligen kom fram, men besvikelse hos en del då teorin om mjukporrfilmskådisen tyvärr kunde slängas i papperskorgen.
Men det intervjun gjorde som kanske var viktigast var att den stärkte Cyborg 009 en aning och lyfte fram serien. En serie som hos många hade hunnit bli bortglömd väcktes nu till liv igen.
Bland annat så fick intervjun en liten småstadsjournalist i Västernorrland att rota fram de avsnitt han hade av serien och glo på dem igen, och sedan skratta åt hur knasigt allting är. Men samtidigt som han skrattade så hade han ändå en stor förståelse hur det kunde bli som det blev. För man kan ju inte förvänta sig att en enstaka person ska kunna göra röster åt nio huvudkaraktärer samt bakgrundskaraktärer och få det att låta bra, särskilt inte om personen vill försöka ge alla karaktärer sin egen unika röst.
Journalisten fann serien underhållande på grund av den dåliga dubben, och serien i sig fann han helt okej. Han tyckte kanske inte att den var någonting märkvärdigt, åtminstone inte om man jämförde serien med alla andra tecknade äventyrsserier som gavs ut under 80- och 90-talet, men den var underhållande och berättade en del intressanta historier. Särskilt början av serien, där det återkommande hotet är Jättar och Gudar från asatron, fann han intressant då asatron inte porträtteras ofta och ännu mer sällan görs med en cyborg-tvist. Men även efter att hotet från de fornnordiska gudarna är över så fortsätter serien ha en del intressanta, fastän kanske lite väl bisarra och knasiga, avsnitt. Det är till exempel svårt att glömma det där avsnittet där skurkarna försöker återföra Adolf Hitler till liv.
Sedan så blev även koncepted med cyborgarna rätt så coolt. De är ju nio stycken och har vardera sin personliga egenskap, eller superkraft. Rent subjektivt så finner han väll vissa av dessa krafter lite coolare och mer användbara än andra krafter, men samtliga krafter bidrar till att bilda ett tufft gäng cyborgkrigare. Att se dem slåss och arbeta tillsammans med sina krafter blir nästan lite som att titta på en tidig förlaga till de superhjältefilmer som vi har idag.
Det som journalisten kanske fann bäst med serien var introlåten, som är riktigt catchig. Han kom ihåg låten väl från barndomen, då han själv ofta glodde på serien, och fann sig själv, efter 20 år eller så, fortfarande kunna sjunga med.
Men det som riktigt sålde serien för honom var så klart den dåliga, knasiga dubben. Dubben gör serien riktigt underhållande och ger tittaren någonting att skratta glatt åt. Ja, faktiskt så skrattade journalisten så gott åt serien att han kände att här fanns ännu en serie från barndomen han ville berätta om och till och med rekommendera folk att ta en titt på. Om inte annat så kände han att folk bör ta en titt på serien då Cyborg 009, precis som Starzinger och Silver Fang, har en kultstatus bland tecknad film i Sverige och utgör en viktig del inom den svenska subkulturen kring just tecknad film.
Han vill dock påpeka att den som tar sig en titt på serien bör komma ihåg att serien kommer från en svunnen tid. Serien släpptes 1979 i Japan och är fylld med både karikatyrer och stereotyper som idag mest troligt skulle anses som oacceptabla i Sverige, och det gäller att ha detta i åtanke när man tittar på serien.
Och här börjar vår lilla historia att ta slut. Den sträcker sig inte så mycket längre än såhär, och det finns inte så mycket mer att tillägga till historien. Svenska Cyborg 009 blev ett exempel på hur fel allting kan bli om man inte anställer tillräckligt många anställda och rätt kompetens för att arbeta på ett projekt. Men serien blir också ett exempel på att någonting kan bli så dåligt så att det blir bra. Ett exempel på att bara för att någonting är dåligt så betyder inte det att det inte finns något värde i det.
Och att det är så dåligt att det blir bra är just vad svenska Cyborg 009 är. Serien i sig är en kompetent och helt okej äventyrsserie för kanske framförallt tonåringar i sitt ursprungsland Japan. Men i Sverige är det en underhållande dålig dubb som alla med ett intresse för animerad film och tecknade tv-serier borde ta en titt på.
Det är historien om svenska Cyborg 009. Det är historien om Sveriges bästa, sämsta dubb.
-----
Har du inte redan gjort det så bör du kolla upp serien på youtube, och även ta och lyssna på Par i Pixlars podcast som mycket bättre beskriver serien och vad som gör den kultförklarad i Sverige än vad denna lilla historia gör. Här nedanför hittar du länkar till både det hela podcast-avsnittet och en nedklippt variant som bara innehåller intervjun med Timm Mehrens.