Många lider av den pågående pandemin och det är ingen hemlighet att de mest utsatta är de äldsta medborgarna. Ensamheten är påtaglig för många. För vissa närmast outhärdlig. Men i ett trapphus i centrala Örnsköldsvik träffar vi två rutinerade grannar som gör så gott de kan för att sätta lite guldkant på tillvaron.
92-åriga Ebba Nordin och hennes närmaste granne; Hjördis Gerdin, 87. Goda vänner sedan 64 år tillbaka och som under pandemin tar en fika i trapphuset tillsammans lite då och då.
– Det sker när andan faller på och då det passar oss båda, berättar Ebba.
Trots att de bott grannar i så många år, sedan huset byggdes och stod klart, finns det alltid nya samtalsämnen.
– Vad tror ni att tjejer snackar om; killar och håret så klart, säger Hjördis med ett stort leende.
Trots duons rutin och minnen från ett långt familjeliv blir det inte mycket prat om dåtid. Ebba och Hjördis blickar snarare framåt och eftersnacket handlar i så fall om idrott och hur det gick för svenskarna i ett nyligen avgjort mästerskap.
Och om sysslorna i hemmet så klart. Om städningen, tvätten och matlagningen som båda inte tummar på.
– Vi försöker sköta om våra hem så gott vi kan. Men det är klart; synen och hörseln är inte vad de har varit, säger Ebba.
Hon får hjälp av sin yngre bror, och emellanåt av dottern, när något måste inhandlas och Hjördis får också hjälpande händer av sina närmaste när kyl och frys behöver på-fyllning. Det är med andra ord två starka kvinnor, tacksamma för hjälpen, som tar situationen med ro och som gör sitt bästa för att göra vardagen meningsfull.
Information om det efterlängtade vaccinet har kommit och nu väntar båda på en kallelse. I övrigt rullar livet vidare för de goda grannarna och i dag är det Ebba som bjuder på kaffe. Tillbehören är en bit rulltårta och en kanelbulle.
– Om det hade varit vanliga tider hade vi bjudit er också, säger Ebba då vi håller oss på behörigt avstånd i trapphuset.
– Absolut, säger Hjördis med ett skratt. Det är inte varje dag vi har besök av två karlar.