– Jag läste Murakamis bok om löpning och kände igen mig i hur hans skrivande kom ganska sent i livet och i hans infall att börja springa och att springa långt, utan någon egentlig förklaring eller ur någon tydlig kris, säger Robert Jonsson.
Han beskriver boken som en utvecklingsroman där huvudkaraktären Markus tvingas till att våga gå emot sina rädslor. Berättelsen kommer ur en text från 2015 som publicerades i en av Föreningen Arbetsskrivarens antologier.
– Jag hittade ett tilltal i den texten som jag gillade och fick ett kvitto på att det tilltalet fungerade. Den här berättelsen påbörjade jag för fem år sedan med korta stycken och fragment, det var en rätt långsam process fram till att jag började skriva den på allvar.
I dag bor Robert i Norrvåge, Domsjö. Vid sidan av skrivandet jobbar han som undersköterska på ett sjukhem. Roman-debuten utspelar sig i en norrländsk bruksort med en folkhögskola och en fabrik, på många sätt likt Mellansel, där Robert själv växte upp.
– Min hemby är en förlaga, ett skelett att hänga upp historien på, men det är skönlitteratur jag skriver. De som känner till platsen kommer nog att se att det är mycket som inte stämmer även om de känner igen en del.
Robert är sedan tidigare publicerad med två diktsamlingar, senast Bruksbilder (Fri Press förlag), men nu är det alltså dags att bli läst som romanförfattare.
– Det känns jätteroligt men också läskigt nu när jag inte kan påverka något längre och det är upp till läsaren att tolka. Firandet av releasen påverkas så klart av pandemin. Jag för en dialog med förlaget men det ser ut som att det riktiga firandet får dröja.
”Hör inte allting ihop ändå?” ges ut av Bokförlaget Mormor som beskriver boken som en roman om att vara ung i en norrländsk bruksort, med små möjligheter och om att finna modet till att se att vägen därifrån också leder hem, en bok om förnedring, kärlek och spel.