Hemma i villan vid Skyttisområdet ligger ett sällskapsspel upplockat på vardagsrums- bordet. Vanligtvis skulle det ha räckt med fem spelpjäser för alla i familjen Nylander- Stattin att delta, men nu för tiden behövs ytterligare en – för cirka tre månader sedan utökades antalet medlemmar när 18-åriga Chisato Todaka från Kamakura, Japan, flyttade in.
– En utbytesstudent är tänkt att vara som en i familjen. Som värdfamilj behöver du inte erbjuda något extraordinärt, studenterna tycker det är jättespännande med den vanliga, svenska vardagen och den fortsätter att rulla på med skola och jobb, säger Katarina Stattin, mamma till de med Andreas Nylander gemensamma barnen Lovisa och Lydia som båda anammat Chisato med hull och hår.
– Det är jättebra att Chisato är här, tänk att hon flyttat in just till oss. Och Lovisa har ju velat lära sig japanska, så det är jättecoolt, säger sjuåriga Lydia glatt och gör en bakåtkullerbytta i soffan.
Under ett utbytesår går en utbytesstudent i skola i sitt nya land. I Chisatos fall, IC3 på Nolaskolan. Men huvudsyftet är till största del att få nya upplevelser, lära sig nytt språk, träffa människor och växa som person. Andreas, även pappa till Tindra, berättar att kvällarna hittills varit många med långa samtal om livet i Japan och Sverige. Att knyta an till och förstå en annan kultur på det djupare sätt som ett utbytesår kan erbjuda student och värdfamilj är en vinst för båda parter, menar han.
– Jag älskar naturen här och är intresserad av utbildningssystemet som är mer avancerat i Europa, säger Chisato om varför hon ville bli utbytesstudent, i hennes fall via organisationen Explorius, och sökte sig till just Sverige.
I Japan, berättar hon, är studietiden hård. Under en ”exam-week” genomför eleverna tolv prov – och då ska otaliga namn och årtal sitta som berget. Här är tempot betydligt lugnare, att svenska elever har håltimmar och på prov relativt fritt kan resonera sig fram till svaren, kom som en smärre kulturchock. Med sin ambition att utveckla Japans skolsystem är insikten hur studenter i Sverige får utrymme att uttrycka sig själva på det sättet något hon planerar diskutera med likasinnade, väl hemma igen.
Tills dess väntar många månader av fortsatta upplevelser. Chisato har redan hunnit besöka skärgården, åkt skidor, skoter och sett ett norrsken.
– Att bli en värdfamilj är inte svårt. Vi har plats och mat lagar vi ändå. Det bästa är att man får lära sig mycket om sig själv i och med att vi får reflektera över varför vi gör saker på ett visst sätt här i Sverige, säger Katarina.
– Det blir som att ha ett extra barn, med tillhörande konflikter och allt. Snart får vi öva på det här med att ta studenten, säger Andreas apropå att Chisato går det sista året på gymnasiet.
Kanske väntar ett framtida besök i Japan för den svenska familjen. Kontakt kommer de hur som helst fortsätta ha.
– Jag var först lite oroligt inför att resa i väg, nu är jag bara jätteglad. Min värdfamilj är fantastisk och jag har redan fått uppleva mycket, säger Chisato Todaka.