Du är här

2019-10-26 - Nyheter/Reportage
  • Foto: Håkan Nordström
  • Foto: Joakim Rönnqvist
  • Foto: Joakim Rönnqvist

Frihet på snö

Att plöja sig igenom lössnö, fortsätta uppför en brant bergsstigning och avsluta med ett högt hopp, är något Angelica Grönlund aldrig kommer få nog av.
– Jag har kört skoter sedan jag var liten, det ger mig en så stor frihetskänsla, säger den erfarna 33-åringen som numera friåker och vars ansträngningar att få fler tjejer att upptäcka tjusningen med skoter har gett resultat.

Ibland kunde snön nå ända upp och över fönstren till huset i Granliden, Vilhelmina, där Angelica Grönlund spenderade största delen av sin uppväxt. För att komma till skolbussen fick hon allt som oftast skjutsas på familjens skoter.
– Vi hade en Gran Touring och en Pantera som var värstingar då, på den tiden. Jag hade förebilder i mina två äldre bröder och de körde ofta friåkning, hoppade och lekte utanför skoterlederna. Jag minns hur pappa satte mig på en av skotrarna när jag var 5-6 år och hur han skrek när jag plötsligt drog i väg och inte ville komma tillbaka. Jag har alltid gillat att gasa, skrattar Angelica.
Född Örnsköldsviksbo hittade hon efter uppväxten i Granliden som gymnasieelev tillbaka till vår stad och här spenderade hon 16 år, bland annat som lärare på Ängetskolan, innan flytten tillbaka till sin barndoms Vilhelmina häromåret. Mycket på grund av de stora ytor mark som tillåter henne att lägga mil efter mil bakom sig på sätet på en skoter. 
– I Granliden hade vi en led direkt utanför huset som ledde till Gitsfjället, där lekte vi mycket som yngre. Första gången jag fick köra själv, den känslan kan jag inte beskriva med ord. Sedan fick jag hänga med mina bröder så gott jag kunde, de sa bara: ”ser du berget där borta, dit ska vi och antingen åker du med eller så åker du hem”. De var inte särskilt pedagogiska, men de ville mig väl. För att utvecklas som förare krävs många timmar på maskinen och de lärde mig den hårda vägen; det var svettigt, frustrerande och ibland kom tårarna när jag försöke hänga med.

Angelica vände aldrig hemåt och i dag är hon en av Sveriges mest erfarna åkare. Som teamåkare, likt en influencer för skoteråkning, för Övik Marina & Motor har hon tusentals följare på Instagram och genom det samarbetet har hon ofta de senaste maskinerna att roa sig med. Hon utbildar också förare för skoterkörkortet och har koll på lagar och regler. För friåkning är en omdebatterad fråga – att avvika från leder och köra på förbjudna områden kan inte bara ge dryga böter utan också resultera i förstörda skogsmarker.
– Förutom lekfullheten handlar friåkning för mig om att ta sig till ställen du aldrig varit på. Och visst, det finns de som inte bryr sig var de kör, men de är få. Det är synd att alla skoteråkare då dras över en kam. Det gäller att planera sin körning redan på morgonen, ha koll på lokala föreskrifter och titta efter förbudsområden på kartor. Alla jag åker med gör det och vi håller kontakten via GPS, vilket är en trygghet. Det är viktigt att sköta det snyggt. 
Precis som Angelica är det i dag många tjejer som har skoter som intresse. Men så har det inte alltid varit. När Angelica själv började var hon ofta ensam i spåren – vilket hon på senare år ägnat tid till att försöka förändra. Efter att 2011 ha deltagit på ett läger enbart för tjejer, med den amerikanska proffsåkaren Amber Holt, anordnade Angelica som spindeln i nätet ”Skyhigh Girls Camp” både 2015 och 2016.
– Amber Holt lärde ut om skotern på nybörjarnivå, steg för steg och väldigt pedagogiskt. Att ta allting i lugn takt är behövligt i början. Det var tanken med lägret jag anordnade med hjälp av släkt, vänner och företag. Det finns flera liknande läger än i dag och numera kan jag få höra: ”det är ju fler tjejer än killar här” när vi är ute och åker. Det är så roligt att dela den här passionen med andra, åka tillsammans och ha kul, både med tjejer och killar.
Nästa år är Angelica med och anordnar ”Skyhigh Challenge”, där deltagare likt orientering tävlar i terräng, vid Hemavan Fjällcenter. Tillägget ”Girl Camp” ligger just nu på is.
– När jag började fanns det få teamåkare och nästan inga skotertjejer i fjällen. Nu finns det många! Tjejerna har hunnit ikapp. Det är roligt att ha fått vara en liten del i den utvecklingen. Jag brinner fortfarande för att inspirera andra och har själv utvecklats väldigt mycket som person under alla dessa år. Det har varit en häftig resa. 

Angelicas skoter
Två av Angelicas första skotrar var en Lynx Revo -05 och en Skidoo XRS 600 -07. I dag kör hon en Skidoo Summit 850, 154-19 som hon justerat så här:
Skinz Bret Rasmussen (smalare styre)
RSI 3 tum (styrhöjare)
Skinz T-motion Limiter
Skinz (ställbart bromshandtag med värme)
QS3 FOX Float (stötdämpare fram)
BRP Vattentät LinQ (tunnelväska)
BRP Heavy-Duty air intakt filters (luftintag)

Angelica har smeknamnet ”Gela” och hennes Instagram hittar du om du söker på ”geeelaaa”.

Dela med dig av denna artikel på: