Jag möter Stina en dag i juni, i den lätta känslan av en sommar som just har börjat.
Solen silar genom trädens blad där vi sitter på en bänk i Museiparken. Fågelsång blandas med barnens skratt i lekparken intill. Vårt samtal startar i det faktum att Stina inte längre bor kvar i Örnsköldsvik. Hon har hittat en annan trygg plats, i Härnösand, där hon bor tillsammans med sambon Christoffer Wallin och parets dotter Luna som hunnit bli fyra månader.
– Det har varit en omställning att bli mamma. Jag är en person som har många bollar i luften och nu med ett barn blir det otroligt många fler bollar och då inser man vikten av att fokusera. Huvudfokus har varit att jag ska äta och sova och ta hand om Luna. Det kan bli någon liten stund i studion och då blir jag oftast avbruten. Men det får vara så nu.
Stina ler och pratar med varm röst om lilla Luna och om hur rätt det blev, det där beslutet som hon tog tillsammans med Christoffer för ett år sedan.
– Vi träffades i början av 2018, under Mittrevyn där han var ljudtekniker. Det var Lars T Johansson som presenterade oss för varandra och han hade förvarnat oss båda om att vi nog skulle uppskatta den andre. Jag kände direkt att det var rätt.
I augusti förra året flyttade Stina ihop med Christoffer. De började jobba tillsammans i en teatergrupp och Stina hade skrivit på ett kortare kontrakt som ljudtekniker hos Norrdans.
– Mitt i allt det kom insikten att vi var gravida. Det var så tidigt i relationen, vi hade inte hunnit bo ihop och även för mig personligen, att bli mamma, det var så många frågor då. Hur det skulle påverka mig och mitt sätt att leva? Som jag jobbar behöver jag vara redo att fånga tillfällen när de dyker upp, kunna säga ja. Det var verkligen ett stort beslut men det kändes så rätt.
Stina tänker en stund på hur skapandet ser ut nu jämfört med innan hon blev förälder.
– Luna har på något sätt mättat ett behov. Impulserna att uttrycka mina känslor kommer inte lika ofta nu och det är som att känslan av att sakna något har försvunnit. Det är ofta så jag skapar, genom att fånga en känsla när den kommer. Luna är som en motpol, på ett positivt sätt, i att hon begränsar den tid jag har till att skapa, så när stunderna väl kommer finns en sådan energi i att den här stunden har jag bara för mig och mitt.
Stina har fått med sig musiken från uppväxten i Sunnansjö utanför Örnsköldsvik, med föräldrar som båda är musiklärare.
– Sunnansjö är en frizon för mig där musiken får vara bara glädje, det har alltid varit så där. Nu när musiken är mitt jobb kommer förväntningar utifrån och även från mig själv, att jag ska prestera eller gå åt ett visst håll, anpassa mig efter en marknad. Allt det där är stora frågor och jag har inte alla svar ännu. Mitt mål är att hitta samma lättsamma och fria känsla även i jobbet och jag känner att jag är på god väg.
Som artist står Stina på flera olika ben och det ser hon som sin styrka. Hon är skådespelaren, låtskrivaren, sångerskan, poeten och ljudteknikern.
– Skådespeleriet och musiken ger så mycket till varandra och där hämtar jag energi och kraft till mitt skapande. Jag älskar att spela tillsammans med andra, att vara uppdragssångerska. Min egen musik skapar jag för att det är så kul och jag vill ge och dela en erfarenhet eller upplevelse, inspirera genom min filosofi.
Det har alltid varit självklart för Stina att sysselsätta sig med något kreativt. Efter musikestet på gymnasiet blev det show- och musikalutbildning på folkhögskola. Sedan var hon redo att ge sig ut i världen.
– Det blev London och en musikutbildning där, en chans att möta den internationella musikvärlden. När året var slut blev jag kvar för att turnera i England. Jag lärde mig så mycket där och det var där och då jag bestämde mig för att satsa och ge musiken en ärlig chans.
Genom åren har hon alltid fått värdefullt stöd av människor i sin omgivning men under en tid tappade hon sin egen kompass när hon förlitade sig för mycket på att andra visste bättre.
– Under ett managementsamarbete när jag gjorde min satsning på hemmaplan insåg jag till slut att det inte är sunt i längden att förhålla sig för mycket till någon annan, även om hjälpen är av god vilja. Det blev som att ha ett dåligt samvete på axeln hela tiden som egentligen inte var mitt eget. Jag klev av och bestämde mig för att göra det här själv, på mitt sätt och ur det har jag skapat min egen väg att följa.
Den egna vägen ledde till Härnösand, sambon Christoffer, dottern Luna och en trygghet som Stina värderar högt.
– I dag är allt bättre än det någonsin har varit. Jag har aldrig känt mig så lugn och trygg i mig själv. Det är en känsla av att vad jag än ger mig in i har jag alltid min familj och en trygg plats att falla tillbaka till, där jag både får ta emot och ge kärlek.
När jag frågar Stina om vilka drömmar hon bär på nu, när den tidigare drömmen om att jobba med musiken är hennes vardag, lyfter hon familjen och tryggheten igen.
– Jag känner så starkt att jag är på rätt väg och jag har full tillit att jag kommer att få uppleva allt det jag vill uppleva. Den tilliten kommer från att jag har min lilla familj, jag har verkligen kommit hem på det privata planet och känner en sådan trygghet i det.
Det är i mötet med andra artister och människor som Stina hämtar inspiration till sitt eget skapande. Samarbetet och vänskapen med skådespelaren Jens Nilsson betyder mycket och i det musikaliska inspireras hon bland annat av artisten Laleh.
– Hon är en så jordnära personlighet, som alltid har gått sin egen väg både i sina produktioner och i vilka hon väljer att jobba med. En annan inspiration är Alanis Morissette, hur hon fått ihop sin karriär med tre barn men också musikaliskt där hon är unik.
Stina beskriver sig som en liveperson och hon trivs när hon får samarbeta med andra.
– Jag är alltid mån om att ett samarbete ska bli en upplevelse och att vi har kul ihop. Att skapa helt på egen hand är något annat, kanske inte sämre, men något annat. Det kan vara skönt att vara i sin egen sfär. Som när jag skriver poesi, det är så mumsigt att bara få finnas där, låta det ta sin tid och hitta orden som kommer inifrån mig.
– I mötet med publiken finns det en storhet, en närvaro. Om jag går in i det och möter en publik som är lika närvarande som jag, då förhöjs det och blir hundrafalt. Man är så himla där, det är en speciell känsla som inget kan slå.
Den första tiden som mamma har scenen och publiken fått vara utan Stina men nu när Christoffer också jobbar som frilans, och tar ut pappaledighet, är hon tillbaka.
– Nu kan jag strukturera upp min tid mer och planera in studiotid och administration och även ta jobb och spelningar. Vi har samma inställning där, utifrån våra yrken, att vi båda ska få göra det vi drömmer om och utvecklas tillsammans samtidigt som vi tar med vår dotter i det.
Stina stortrivs med sitt frilansliv och vill hela tiden följa sin nyfikenhet, möta nya utmaningar och testa nya saker.
– Min drivkraft finns nog i, att det inte finns något annat som är så lustfyllt som det jag gör i dag. Jag älskar att uttrycka mig, underhålla och möta människor, hur det blir olika varje gång och att jag som frilans har möjligheten att släppa taget ibland och ta mig tid till annat.
Vår intervjustund är över. När vi lämnar Museiparken ligger hela semestertiden och de evigt ljusa nätterna framför oss. Nätter som, när den här texten trycks, har passerat och låtit Stina Joza lägga en spelning i Lövvik med Tomas Ledin till sina meriter.
Nu väntar hösten och Stina kommer att möta publiken igen, bland annat på Härnösands teater i en egen musikalisk föreställning med titeln ”STARK!”. Den handlar om Stinas väg från att vara barn till att bli mamma.
– Jag fick mersmak efter ”Vi möts på mitten”, som jag gjorde med Jens Nilsson. Nu har jag skapat något helt nytt som innehåller både musik och teater. Det blir mycket av min nyskrivna musik och egna texter, men också släppt material och några tolkningar av andras låtar. Mitt mål är att publiken ska gå hem efteråt och känna sig berörda men också peppade och stärkta.