På gården hos Maria Engelbrektsson i Drömme sprätter några höns och en tupp omkring bland flera odlingslådor i olika storlekar. Vid en första anblick är det lätt att tro att det är självhushållning som är Marias grej, men det visar sig vara fel gissat.
– Att stå helt ensam med ansvaret för sin försörjning är för sårbart. Vi behöver ställa om till småskaliga metoder, men ändå fortsätta att hjälpas åt.
Hon är socionom i grunden och jobbade i tretton år med barn som far illa. I dag jobbar hon heltid med omställning för en mer hållbar framtid.
– Jag trivdes med mitt jobb men ville använda det sociala arbetet och väva in det i hållbarhetsfrågorna. Jag gick utbildningen Framtidens by för att fördjupa mig i frågorna. Tillsammans med några kurskamrater startar vi nu upp Byakademin för att inspirera, handleda och utbilda fler.
Först ut att ta del av Marias kunskaper om Framtidens by är deltagarna i en studiecirkel hon startat hemma i Drömme. Under sex träffar utforskar gruppen, ur givna perspektiv, vad en by är för att vid en sjunde träff reflektera över de styrkor och resurser som den egna byn har och vad man kan och vill göra tillsammans för att skapa ett hållbarare samhälle.
– Klimatdebatten har hamnat på en nivå där individen ska mäta sina utsläpp vid till exempel flygresor och det ropas att politiker och stora företag ska ta ansvar och ta frågorna på allvar. Det är en viktig men jättesvår utmaning eftersom de är fastlåsta och intrasslade i de system och strukturer som dagens ohållbara samhälle bygger på. Vi enskilda människor kan tänka friare och våga prova nytt och om vi gör det tillsammans, på den plats där vi lever, kan det hända stora saker, då kan vi vara med och förändra världen.
Maria beskriver Drömme som en levande och engagerad by där föreningarna samverkar och där det ständigt kommer nya idéer.
– Ibland vet man inte riktigt vem som ligger bakom det som händer här och det är inte heller viktigt. Vi har haft prylbytardagar och nyligen köpt in en gemensam äppelmustare så att vi kan ta vara på byns alla äpplen. Och så har vi teaterföreställningen som vi sätter upp till sommaren, Ronja Rövardotter två senaste åren och Robin Hood i år.
En aktivitet som teater kan tyckas ha lite inverkan på byns förmåga att bidra till en bättre miljö. Maria förklarar att det skapar ett socialt sammanhang, där alla hjälps åt. Att leka bygger relationer och stärker demokratin. Det är själva grunden i att bygga det hållbara samhället.
För den som vill göra något för miljön är Marias första tips att samla några vänner fundera och bolla idéer om vad som skulle gå att göra och sedan göra det tillsammans.
– Det blir både roligare och enklare och då är chansen större att det håller på lång sikt. Vill man till exempel skaffa höns är det en bra idé att göra det gemensamt så kan man hjälpas åt och blir inte lika bunden.
Byakademin utgår från den gamla bykulturen. Där finns mycket erfarenheter och kunskap att hämta. Men det här sättet att tänka passar enligt Maria på mer än bara byar.
– Vi har byggt en kultur där människor separeras från varandra. I Byakademin frågar vi oss ständigt vad en by är och det handlar inte om en ansamling av hus. Det är relationerna mellan människorna som bygger byn och så är det även i villaområdet och i staden.
Hur ser du på klimatfrågan och framtiden, kommer vi lyckas lösa problemen?
– Det beror på vad frågan syftar på, om det handlar om att rädda planeten, mänskligheten eller den industriella kulturen. Jag ser inte att samhället vi har i dag har en framtid. Vi kommer att tvingas till stora förändringar och tänka om helt, även inom oss. Det handlar om att hitta andra mål och drivkrafter för det vi kallar utveckling än de vi har i dag. Det räcker inte att hitta en ersättning till den fossila energin.
Landsbygden behöver våga ta ledningen enligt Maria. Där finns traditionell kunskap som behöver samlas, uppgraderas och placeras i nya, moderna sammanhang.
– Vi behöver hitta tillbaka till ett liv i balans med ekosystemen, där vi förstår sammanhangen mellan vår påverkan på miljön och det naturen kan ge oss. Nya, hållbara kulturer kan börja växa fram nedifrån och inifrån om vi bara frigör kunskap och ger utrymme för människor att sätta i gång.