Du är här

2019-05-12 - Nyheter/Reportage
  • Fr.v. Marie Edström, Bengt Gavelin och Hanna Östman. Foto: Håkan Nordström
  • Foto: Christiaan Dirksen

En ovärderlig insats

En blodgivares insats är inte viktig. Den är snarare ovärderlig för hela samhället och för enskilda individer. Här är tre ö-viksbor som gärna delar med sig av sitt blod.
– Det känns jättebra att få hjälpa till, säger Marie Edström.

Förra veckan publicerade vi två artiklar om blodgivning. Om blodcentralen på Örnsköldsviks sjukhus och om att 7an-reportern, krönikören, film- och musikrecensenten Nisse Ågren bestämde sig för att bli blodgivare. Och här är tre av kommuninvånarna som vid upprepade tillfällen besöker blodcentralen för att dela med sig av något livsnödvändigt.
– I samband med en hälsokontroll fick jag klart för mig att jag har järnrikt blod och då föddes tankarna på att jag kanske borde bli blodgivare. På den vägen är det, berättar Marie Edström.
Bengt Gavelin är en veteran i sammanhanget. Han har varit blodgivare sedan 1995 och har än inga planer på att sluta.
– Jag hakade på en arbetskompis. Det är viktigt att ställa upp och bidra med det man kan hjälpa till med och inte minst den dagen man själv är i behov av blod. Då vill man ju att det ska fungera, säger han.
För Hanna Östman blev ingången till att bli blodgivare att hon själv var i behov av blodtransfusion.
– Jag har länge tänkt på att det vore klokt att bli blodgivare, men jag fick tre barn och kom aldrig till skott. Men sedan början på förra året lämnar jag blod och hittills har det inträffat vid tre tillfällen, berättar Hanna.

Tyvärr visar statistiken att allt färre personer ger blod varje år och under det senaste året har det varit brist i många landsting. Glädjande är dock att antalet nyanmälda blodgivare ligger stabilt och att läget inte är akut vid Örnsköldsviks sjukhus.
­– Ö-viksborna är riktigt duktiga på att lämna blod och det är vi naturligtvis väldigt glada över. Men det behövs naturligtvis alltid blod så vi uppmanar så klart så många som möjligt att bli blodgivare, säger enhetschefen Maria Jonsson.
 
Intresset och viljan att ge blod finns onekligen, men den stressiga vardagen kommer ofta emellan för många, som upplever att de inte har tid. Men Bengt Gavelin vittnar om att två gånger per år inte ställer till det nämnvärt.
– Man måste så klart ha en arbetssituation som tillåter att man är borta en stund. Men jag tycker att det går relativt fort och att det dessutom är ganska trevligt. En annan fördel är ju att det blir som en enklare hälsokontroll två gånger per år.
Och varken han, Marie eller Hanna säger sig uppleva några biverkningar efter blodgivning. 
– För mig är det nästan tvärt om. Jag känner mig piggare och glad över att jag bidrar med något viktigt, säger Marie Edström.
Efter att dottern Doris drabbats av leukemi, med allt vad det innebär, har hon blivit än mer införstådd i vad blodgivning betyder.
För många handlar det om inget annat än liv eller död.

Stämmer detta på dig? Då är chansen stor att du kan bli blodgivare
Är 18-60 år (får ge till minst 65 år)
Är frisk.
Väger minst 50 kg.
Har giltig ID-handling.
Förstår och talar svenska.
Har svenskt personnummer.

På www.geblod.nu kan du läsa mer om att bli blodgivare. Blodcentralen på Örnsköldsviks sjukhus är öppen för nyanmälan måndag, tisdag och torsdag12.30-14.00

Dela med dig av denna artikel på: