Det var pappa Daniel som övertalade Lili att prova på gokart för tre år sedan. Han hade försökt tidigare och till slut var det en artikel i Tidningen 7, om att sporten ville locka fler tjejer, som gjorde att Lili gick med på att prova.
– Jag blev helt såld och gick med i klubben direkt, säger Lili. Vi fick köpa en kart av en medlem i klubben och knappt tre veckor senare startade jag i min första tävling. Jag var asnervös för jag hade inte kört mot så många innan och alla andra var ju så bra.
De är ett team, Lili och pappa Daniel. Lili gör mycket själv men pappa hjälper till med utrustningen och motorn.
– Jag byter däck själv och tankar och gillar att mecka men det är pappa som gör det mesta. Mitt ansvar är att informera honom om hur karten känns på banan så att han kan justera om något är fel.
De skrattar båda åt minnet från en tävling förra säsongen då Lili låg riktigt bra till, när karten plötsligt stannade och det visade sig att Daniel inte hade satt fast tändhatten ordentligt så den hoppade av. Det var en ordentligt arg Lili som rullade av banan den gången och hon har nog inte förlåtit honom helt än.
Gokarten har verkligen fångat Lili som älskar allt med sporten.
– Jag gillar farten och adrenalinkicken som kommer när det går riktigt snabbt. Men det är också allt runt omkring. När vi är ute på tävling bor vi på banan och där blir alla vänner fast än vi tävlar mot varandra. Jag har lärt känna folk från hela landet.
Sporten är rätt unik eftersom killar och tjejer tävlar tillsammans, på samma villkor.
– Det är en otrolig gemenskap och även om det kan vara rätt tuffa tag på banan kommer alla överens efteråt och de har otroligt roligt tillsammans, säger Daniel.
– Vintern är jobbig, då blir jag ledsen eftersom jag inte kan köra och jag saknar alla vänner jag har i gokarten, säger Lili. Jag har pedaler och ratt till datorn och kör ett gokartspel när jag längtar för mycket.
Förra året blev det en sjundeplats för Lili i Norrlandscupen. Hon hade satt målet på topp tio och är nöjd med resultatet.
– Min bästa placering kom i en tävling på hemmaplan där jag kom tvåa. I år siktar jag på topp fem i Norrlandscupen.
Klassen F-Mini som Lili tävlar i är öppen för ungdomar till och med 14 år. Lili gör sitt sista år i den klassen och kommer att kliva upp till Junior 125 nästa säsong. Men redan nu står den nya karten i garaget och väntar.
– Jag kommer att träna Junior 125 i år men fortsätta att tävla F-mini. Det är rätt stor skillnad i hastighet och hur man ska ligga på banan. Om allt känns bra tar jag kanske steget redan den här säsongen.
Några krascher har Lili också hunnit med och sista tävlingen i fjol, i Uppsala, slutade med ambulans till Akademiska sjukhuset.
– De spände fast Lili på bår och fixerade nacken men väl på sjukhuset kunde de konstatera att inget var skadat, säger pappa Daniel. Ganska snabbt var det en irriterad Lili som ville att de skulle spänna lös henne så att hon kunde fortsätta att tävla.
– Jag har gjort mina krascher, säger Lili. Eftersom jag inte är rädd går jag alltid all in i körningen. Det är ju farten och kampen i tävlingsmomentet jag tycker är roligt. Det svåraste är omkörningar för jag är för snäll och vill inte förstöra för någon, så det behöver jag träna på.
Lili tvekar inte när hon får frågan om hon vill satsa på motorsporten. När snön försvunnit från banan tränar hon två dagar i veckan med klubben och på sommarlovet är hon och pappa Daniel på banan varje dag om de kan.
– Min dröm är att köra Formel 1 i framtiden och att kunna leva på det. Jag älskar verkligen allt som har med motorer och fart att göra!