När Jan-Erik Backman från Örnsköldsvik som 15-åring fick moped förpassades cykeln till garaget. Och där blev den kvar, trots att han tidigare njutit av de dagar han som ung spenderade på sadeln under cykelsemestrar med sin syster och hennes make.
– Det var en rolig tid. Vi bodde mycket i tält. Jag cyklade egentligen väldigt mycket fram till moppeåldern, men då slutade jag med all form av träning, säger Jan-Erik Backman.
Det skulle senare sätta sina spår.
– Gör inte som jag, för vid 35 hade jag ont i hela kroppen. Jag har ett kontorsjobb och när jag plötsligt fick sova med värmedyna i sängen började jag med lite styrkelyftning och rodd. Det gav effekt, men samtidigt var det inget som riktigt motiverade mig.
Motivationen kom dock med råge när Jan-Erik fyllde 40 och frun, enligt önskemål, gav honom en mountainbike.
– Jag drog i väg till Umeå direkt. 10 mil, det var skitjobbigt och jag fick ont överallt. Men det blev också ett äventyr – jag höll mig inte alltid på vägen utan genade mycket genom skogen. Sedan käkade jag och slaggade hos farsan innan jag åkte hem igen. Jag var helt slut i en vecka.
Under den resan fattade Jan-Erik tycke för cyklingen igen. Sedan dess har antalet mil han tillryggalagt på två hjul blivit många, både i tävlingar och privat.
– Jag hade inte ens hört talas om Långloppscupen för mountainbike innan en vän tyckte vi skulle prova. Inför den började jag träna på riktigt, tillsammans med ett gäng. Så i 45-årsåldern åkte jag ned till Skövde där tusen personer cyklade en skogssträcka på 7,5 mil i avancerad terräng. Det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv.
Loppet gav dock mersmak.
– Det var en trevlig miljö, jag fick se många nya saker och hela tiden var det folk i skogen – ibland kände jag mig visserligen lite ensam när jag trodde jag låg sist, skrattar Jan-Erik.
– Men känslan när jag gick i mål: Shit, jag klarade det!
I dag är lyckan på sadeln lika stor och passionen har lett till att Jan-Erik bland annat fungerar som mountainbikeansvarig i cykelklubben CK Örnen. Det är också han som ligger bakom det årliga Tolvtjärnsloppet som i fjol drog 250 deltagare.
Cykling, menar Jan-Erik, är en mer skonsam träning än exempelvis löpning.
– Du tränar hjärta och lungor med en hög intensitet, det är ett riktigt styrketräningspass. Under långkörning får du uthålligheten. Knäna är inte lika ansatta, men många nybörjare gör misstaget att köra alla pass som ett rekordförsök. Det fungerar bra några gånger, men efter en hel vecka i det tempot blir du garanterat sjuk. Man måste köra en varierad träning, sedan är det under vilan kroppen bygger upp sig. Vi som är äldre, vi måste vila. Tillsammans med sömn och kost är det otroligt viktigt.
Tillsammans med klubben tränar Jan-Erik året runt – för med en så kallad fatbike finns inga ursäkter att hålla sig inne under vintern.
– En fatbike har en mer robust ram och de stora ballongdäcken gör att du kan cykla säkert på både is, snö och sand. Den kom för några år sedan och intresset växer. Att cykla fatbike är väldigt socialt, den långsammare takten bäddar för prat. Det finns kvällar då vi träffas och kör hårt, men ofta har vi ett mål. Exempelvis en stuga där vi stannar och fikar. I fjol cyklade vi till Ulvön och ibland åker vi till fjällen.
– I dag känner jag att jag aldrig borde ha slutat cykla. Jag har gått miste om en bättre hälsa och med cykeln har jag upplevt naturen på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Det finns knappt en plats i kommunen jag inte varit på.
Cykelsporten har för övrigt alla möjligheter att snart bli än mer populär: med stöd av kommunen har CK Örnen redan börjat utveckla Skyttisområdet för mountainbike, där nya snitsade banor tillkommit. Efter en ansökan om medel från Allmänna arvsfonden är nu ambitionen att bygga maskingrävda avancerade leder, teknikbanor och en anläggning för ombyte, dusch och bastu för alla att använda. Ny belysning och fler p-platser ingår också i planerna.
– Vi hoppas på beslut om pengarna i juni. Sedan ska området stå klart inom 18 månader. Det innebär stora möjligheter för cyklingen i Ö-vik, inte minst gällande nationella tävlingar. Så det känns spännande, säger Jan-Erik Backman.