Ann-Britt Thelin, 68, lägger ned disktrasan på köksbänken och tittar upp.
– Vi tar kök och badrum först, det tar mest tid. Sedan brukar vi köra i gång lite kaffe innan vi fortsätter, säger hon och vänder sig mot sin kollega som snabbt tar vid:
– Vi fungerar bra i team och vet precis vad vi ska göra – man städar som man vill ha det hemma, säger Birgit Ramén, 66.
Båda skrattar glatt och skämtar varmt med varandra, allt eftersom jobbet med att rengöra en kundlägenhet för kommande mäklarvisning fortskrider. Deras arbetsgivare, Jajamen, är ett av de på senare tid ökande antal företag i Örnsköldsvik som specialiserar sig på att hyra ut arbetskraft till både privat- och företagskunder – de flesta med äldre arbetstagare som av olika anledningar valt att fortsätta jobba efter pensionen.
– Visst blir det några kronor, men lönen är inte hela anledningen. För mig är det mest ett sätt att komma ut, surra och lösa världsproblem. Den sociala biten är stor, säger Birgit.
– Jag är inte den typen som sitter och tittar på en vägg. Och det blir riktiga styrkepass eftersom man vrider och vänder på sig 4-5 timmar om dagen, säger Ann-Britt.
Både hon och Birgit är timanställda, vilket är en bruklig anställningsform i branschen. Vilket jobb de tackar ja till, bestämmer de själva.
– Det är fritt att börja och fritt att sluta, det är frihet. Och efter jobbet känner man sig nöjd; det är så jäkla roligt att se hur fint och rent det blir, säger Birgit.
– En del säger ”du är inte klok som städar”. Men det är socialt, lite av en terapi och hobby. Så länge du är pigg och mår bra finns ingen anledning att sitta hemma. Rör man sig och är aktiv, då följer huvudet med också, säger Ann-Britt.
– Ja, och att gå hemma och torka damm, det hinner man ju, säger Birgit.
Med bred kompetens är uppdragen att välja mellan många. Enar Sjölander, 76, har arbetat för Senioruthyrning.se sedan uppstarten i Örnsköldsvik 2009. I dag står han på Må avfallsanläggning med en vagnlast möbler; rester efter en kund som bytt bostad.
– Jag har hunnit med mycket på elva år. Bytt fönster, tapetserat, lagt klickgolv. Fyra gånger har jag varit tomte på Åhléns – det var väldigt kul, säger Enar som efter pensionen från Domsjö Fabriker aldrig tvekade söka sig vidare i arbetslivet.
– Att jag ville fortsätta jobba kände jag redan vid 65. Att vara hemma, som andra som går och drar benen efter sig, ser bara långtråkigt ut.
Ekonomiskt skulle Enar klara sig enbart på sin pension. Men som många andra seniorer menar också han att den sociala del som arbete medför är viktig.
– Det är roligt att träffa människor. Visst skulle det gå att hitta på något annat om jag inte jobbade, men det gör jag ju också. I kväll har jag exempelvis möte med Norrlands Motorhistoriker.
Håkan Jacobsson, företagets representant i Örnsköldsvik, är också med denna förmiddag för att hjälpa till att lasta av släpet. Deras äldsta anställda, berättar han, är för närvarande 83 år.
– Seniorer är en väldigt tacksam målgrupp. Jag behöver aldrig fundera om de dyker upp i tid eller inte, det finns en stor arbetsheder. Och efter 40-50 år i arbetslivet är erfarenheten enorm. Har du jobbat på kontor hela livet kanske du samtidigt odlat i trädgården på fritiden – pensionärer är helt enkelt allkonstnärer.
Britt Haglund har varit lärare hela sitt yrkesverksamma liv. Som pensionär lämnade hon för tre år sedan Hammerdal i Jämtland för Örnsköldsvik och fick som 69-åring årslånga vikariat på först Vuxenutbildningen och senare vid Parkskolans individuella program. Men första jobbet efter flytten landade hon hos Alla Tiders Kompetens där hon i dag, fyllda 72, återigen är timanställd.
– Jag är helt övertygad om att jobbet håller mig fortsatt pigg och frisk. Så länge jag är det kommer jag fortsätta, annars hade jag nog blivit deprimerad – jag behöver känna mig behövd och att jag bidrar till något. Med jobben har jag lärt mig många nya saker, både inom pedagogik och annat. Jag minns eleven som sade: chilla! Och jag tänkte: vad sjutton betyder det? Nu vet jag, utropar Britt och ler.
I dag är hon sällskap till en jämnårig kvinna i Örnsköldsvik, med vilken hon exempelvis handlar, promenerar och går på café tre dagar i veckan.
– Jobbet är en stor del av identiteten och viktigare än man tror – åtminstone för mig. Sedan sätter så klart extrapengarna guldkant på vardagen. Jag sparar dem på mitt nöjes- konto och reser gärna mycket. Nu i februari åker jag och några vänner till Las Palmas.
Att äldre på grund av sin ålder skulle motarbetas eller vara mindre önskvärd på arbetsmarknaden, är inget hon upplevt.
– Det var nog annorlunda för 20 år sedan. I dag tror jag arbetsgivare börjat förstå mervärdet med oss; att vi har kunskapen, inte stressar så mycket och är väldigt noggranna, säger Britt och drar på munnen:
– Du vet väl om att 70 är det nya 50?
En relativt ny uthyrningsaktör i Örnsköldsvik är Alert Senior. Sedan uppstarten för snart ett år sedan har företaget hittills knutit till sig cirka 25 pensionärer. Platschefen Andreas Brändström tror att det finns utrymme för branschen att växa ytterligare.
– Både privata och företagskunder har ett grundförtroende för äldre, oavsett om uppdraget gäller hantverk eller administration. Medellivslängden ökar samtidigt som en pensionär i dag är betydligt piggare än för 20 år sedan. Skattelättnader och jobbavdrag för pensionärerna är lukrativt och folk behöver alltid städa och renovera, oavsett om rut- och rotavdragen skulle försvinna. Så det finns många krafter som sammantaget gör att jag tror på framtiden, säger Andreas.
Vad säger du till någon som kritiserar branschen att konkurrera ut yngre arbetstagare?
– Jag upplever inte att det är så. De uppdrag vi tar på oss kan vara entimmesjobb, exempelvis att vi är ute på ett företag och hjälper till två timmar i veckan. En ungdom tror jag inte vill ha ett sådant jobb, de letar nog minst halvtid för att komma in någonstans. Däremot kan äldre bli åsidosatta på arbetsmarknaden. Denna bransch tror jag snarare är en liten revansch för dem, att det finns företag i dag som tar tillvara på den kompetens de har.