– Det här är ett komplement till det jag gör som coach, till de som behöver min hjälp men som inte har möjlighet att köpa mina tjänster, säger Jon. Jag kan liksom inte säga nej när jag ser att någon behöver min hjälp, men jag har begränsat med tid och energi.
Sju filmer har det blivit hittills, där Jon delar med sig av konkreta tips och verktyg. Han utgår från det han själv mår bra av och tror att andra har nytta av och bjuder på en varm humor, som ofta finns med i det Jon gör. Namnet #typbrasnack kommer från Jons egna försök till givande samtal med sina barn.
– Ibland är det liksom helt uppenbart att allt jag säger bara går över huvudet på dem, utan något som helst resultat, men det kanske ändå är ett bra snack. Det viktiga är att vi pratar, det spelar egentligen ingen roll med vem, bara vi pratar.
Responsen har varit positiv och Jon blev extra glad när en förälder hörde av sig efter att ha visat en av filmerna för sin son.
– Jag får mycket kärlek tillbaka och det var extra roligt när den här pappan hörde av sig eftersom en tanke jag har är att filmerna ska kunna vara samtalsstartare för föräldrar och barn. Han hade visat filmen och sedan frågat vad sonen tänkte om det jag pratade om.
Killmiddag är ett annat av Jons engagemang, vid sidan av coachuppdragen i egna företaget, #typbrasnack och en deltidsanställning i kommunens projekt Digilots. Initiativet Killmiddag startades av jämlikhetsstiftelsen Make Equal sommaren 2016, före Metoo, som ett svar på debatten om övergrepp på musikfestivaler.
– Jag drog i gång killmiddagarna eftersom jag inte vill känna stress över sådant som jag på något sätt kan påverka. När jag såg statistiken, att 70 procent av alla självmord begås av män och att män har svårt att prata om känslor och släppa ut känslor, kände jag att jag måste vara med och öppna upp för att vi ska kunna prata med varandra.
Den första gruppen Jon startade i Örnsköldsvik träffas fortfarande och nu är det Kramfors som står på tur för killmiddagar, i samarbete med studieförbundet Bilda.
– Det är intressant att det nästan alltid är kvinnor som kontaktar mig med tips på grupper som jag borde anordna killmiddagar för, säger Jon. Jag skulle önska att vi män själva kunde se att vi mår bra av att träffas och prata, för under själva middagarna blir det så tydligt att det behovet är stort.
Jon tvekar inte att vara personlig och privat i sina engagemang, en balans mellan arbete och familjeliv som kan vara svår men som fungerar.
Filmerna till #typbrasnack spelas in hemma i vardagsrummet, med spår av livet som pågår i bakgrunden och vid coachsamtal kommer klienten hem till Jon.
– Det är en del i att bygga relationen, jag hälsar välkommen hem till mig så funderar vi. Jag har inga färdiga lösningar att erbjuda utan vi utgår från nuläget och hittar lösningar tillsammans, på en nivå där det känns okej att vara. Den känslan vill jag även ge i filmerna.
Allt Jon gör är stöpt ur samma drivkraft där han själv säger att kärnan är kärlek och vällust i livets alla delar.
– Jag måste dela med mig av all den här energin och glädjen, annars måste jag ju dämpa det på något sätt. Så många av oss spenderar våra dagar på jobb där vi inte trivs och sedan försöker vi hitta sätt att fly från vår vardag. Jag vill sprida kärlek och hopp till de som behöver det.
Ett nystartat bokprojekt blir ännu ett sätt för Jon att dela med sig av erfarenheterna från sin profession och egna upplevelser. Boken skapas i samarbete med författaren Olof Wigren och kommer även att innehålla djupintervjuer med människor som har egna upplevelser från olika problemområden.
– Det finns utmaningar i livet som många av oss möter men som det kan vara svårt att prata om. Boken ska ge hopp, livstro och en god känsla även om det handlar om svåra saker.
I coachningen fokuserar Jon på att jobba med det mentala även i de stunder då allting är på topp. Något han tycker man gör för lite i mental coachning och psykologhjälp i Sverige i dag.
– Visst går det att släcka bränder, men det är lika viktigt att vi pratar om känslor och mående när allt verkligen är som bäst. Där kan vi ankra fast vad det är som gör att det känns så och fundera på om det finns något vi medvetet kan påverka de gånger det känns tyngre. Det kan handla om något vi gör, vilka människor vi omger oss med, hur vi äter och sover.
Det är lätt att tro att en person som brinner för att sprida glädje och kärlek själv alltid är glad. Jon får ofta den frågan och förstår den, eftersom det är den bilden han vill ge av sig själv.
– Det har varit en resa och tidigare var det nog så att jag gärna peppade mig själv att visa mig glad även när det var tungt, men nu accepterar jag att jag inte alltid kan vara där. Familjen är min trygga plats där jag kan gråta men jag vill kunna komma hem med energi kvar varje dag. Det jag utstrålar och ger som människa blir ju det mina barn kommer att ärva och ta med sig in i sitt vuxenliv.